Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Jane Hadings gästspel. Af Karl Hedberg. Med 1 bild - En nyupptäckt målning af Rembrandt i Sverige. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JANE HADINGS GÄSTSPEL.
57
dessa pjeser osökt inbjödo därtill och
särskildt voro hopförda på samma afton för att
visa de olika sidorna af hennes begåfning.
Och som hon var där, så var hon som
hertiginnan i »L’étrangére» och som Claire i
»Le maitre de forges» -— den sistnämndas
kyska och jungfruliga fasa efter bröllopet för
beröringen med en man, som hon icke älskar,
tog sig, för att fortfarande välja ett exempel,
precis samma uttryck som den lifserfarna
hertiginnans leda i den ofvannämnda scenen i
»L’étrangére». Där hade dock varit ett
ypperligt tillfälle att göra något helt annat.
Men vid sidan af dessa betänkliga brister
erbjöd madame Hadings spel, det erkänner
jag villigt, flera stora och mäktiga förtjänster.
Hennes herravälde öfver sin kropp, sina
rörelser och sitt organ var beundransvärd, de
lydde utan den minsta synbara ansträngning
ögonblickligen alla hennes intentioner, och
allt det, som man kallar skådespelarkonstens
teknik, var hos henne bragt till en
fulländning, som gränsade till virtuositet. Lägg så
därtill en betagande yttre apparition med ett
vackert, intelligent ansikte, som upplystes af
ett par stora, strålande ögon, hvilka i ofta
blixtsnabba öfvergångar kunde gifva det mest
talande uttryck för alla själens rörelser, och
hennes makt öfver åskådarne var lätt
förklarlig och understundom öfven i sin fulla
ordning. Det finns nämligen bara en sak som
är bestämmande för en teaterprestations
konstnärliga värde — illusionen, och tack vare
sitt tekniska mästerskap och sitt utseende
samt därjämte en i allmänhet god
uppfattning, gaf madame Hading denna illusion i de
mera dämpade momenten af sitt spel så
fullständigt som möjligt — ibland hela akter
igenom, exempelvis tredje akten af »Le
maitre de forges», som gjordes genomgående
vackert och fint. När hon därför, som i »La
dame aux camélias», bredde denna dämpade
färgton öfver sin framställning i dess helhet,
åstadkom hon ett konstnärligt resultat, hvilket
i mitt tycke gjorde denna roll till hennes
förnämsta. Det var både det mest personliga
som hon gaf och det mest helgjutna.
Särskildt högt stodo i detta afseende de sista
akterna, och bara det hopplöst stilla,
förunderligt gripande sätt, på hvilket hon i den
fjärde bad Armand räcka henne sin hand, var
mera värdt än alla hennes utbrott de andra
kvällarna tillsammans. En sådan skillnad kan
det vara på konst och konst.
Jag afgaf i början af denna lilla uppsats
ett halft löfte att säga, till hvilken klass af
stjärnor jag räknar madame Hading, men af
det sagda framgår, att det icke har sig så
alldeles lätt. Närmast tillhör hon väl de
föränderliga, och efter att de fyra första
kvällarna hafva betydligt växlat i sitt sken, var
det först den sista hon lyste med en mera
varaktig glans, som nådde upp till stjärnornas
af första storleken, äfven om icke till de
allra största.
Det är också från den kvällen — som
»La dame aux camélias» —- man helst och
bäst har henne i minnet.
EN NYUPPTÄCKT MALNING AF REMBRANDT
I SVERIGE.
AF KARL WÅHLIN.
REMBRANDT omtalas numera utan
gensägelse såsom Hollands förnämste målare
och såsom ett af de största konstnärssnillen, som
någonsin funnits. Detta har långt ifrån alltid
varit förhållandet. Från att hafva varit målaren
på modet i Amsterdam, öfverhopad med
porträttbeställningar af stadens förnäma och
eleganta värld, blef han mer och mer ställd i
skuggan af den sirliga och släta småkonst, åt
hvilken Hollands figurmålare och bland dem
icke minst Frans Hals’ många elever
skattade. Från att hafva ägt ett dyrbart bo och
ansenliga inkomster, blef han mer och mer
utblottad, måste på gamla dagar åt sina
fordringsägare afstå hvad som återstod honom af
den forna prakten och slutade sina dagar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
