Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - En nyupptäckt målning af Rembrandt i Sverige. Af Karl Wåhlin - Stenhammars musikdrama "Tirfing". Af M. Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STENHAMMARS MUSIKDRAMA »TIRFING». 6l
dra i Nationalmuseum, med deras dominanter
i lackrödt, smältande ut i mättade neutralare
toner och infattande ansiktena i en fyllig och
konstrikt smältande färgklang. Visserligen har
penseln i Vanås-målningen ej rört sig med
den storartade brio, som gör »Kökspigan» till
något af det mest suveränt danade i hela
Rembrandts produktion, men färgernas
frändskap är dock allt för mycket i ögonen
fallande, för att man icke däri skulle äga det
förnämsta vittnesbördet om årtalets riktighet
och därmed äfven om signaturens äkthet. __
STENHAMMARS MUSIKDRAMA "TIRFING".
AF M. JOSEPHSON.
EFTER att i närmare tre månader ha lefvat
på den gamla repertoaren, hvaribland af
klassiska verk funnits Fidelio, Don Juan, Figaros
bröllop och för öfrigt, utom
invigningsprogrammet, Tannhäuser, Tell, de vanliga italienska
verist-operorna, Muntra fruarna, Martha,
Regementets dotter, Djamileh, Mignon och Konung
för en dag, hvartill den sista månaden äfven
fogats Trubaduren, som har en viss likhet med
galten Särimner, så till vida som den, för
hvar gång den slaktas, gladeligen står upp
igen dagen därpå, var kungliga teatern
ändtligen den 9 december färdig med sin första
stora nyhet, hr Stenhammars musikdrama
»Tirfmg». Dettahade motsetts med förväntningar
så stora, att de väl blott till en del kunnat
blifva uppfyllda. Någon ny æra i den
svenska tonkonstens historia torde Tirfing
icke ha inledt, därom kan man ju nu
komma öfverens. Möjligen betyder den i stäl
let en afslutningspunkt i hr Stenhammars
egen utveckling, ty kanske inser han nu,
att vägen till det svenska nationela
musikdrama-, efter hvilket vi alla längta, icke går
så direkte öfver Wagner, som han trott.
Den svenska folktonen borde väl genomsyra
det, alldeles som t. ex. czechernas vemodiga
folkvisor och lefnadsglada danser äro den
lifsluft, i hvilken Smetanas verkligt nationela
operor andas. Hr Stenhammar har nu
visserligen, ehuru föga konsekvent, användt den
svenska folktonen, men då blir hans musik
icke särdeles intressant. Kanske beror detta
på, att han icke förstått, att det bästa mönstret
här är Söderman. <m så genialiskt aflyssnat den
svenska folktoi i dess hemligheter, att vi
knappt kunna i nka oss den annorlunda
behandlad än af honom. Hr Stenhammar hade
A. Dahllöf fot.
FRU LINDEN SOM HERVARDUR.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
