Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Löften och förtroenden. Af Gurli Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
än för mannen. Hon lofvar i känslans
ögonblick, han, om han gör det, efteråt,
hon, därför att hela hennes inre varelse
utmanar, fordrar ett bestämdt löfte, han,
sedan han noga beräknat den lofvade
handlingens valör och räckvidd. Den
matematiska beräkningen står kvar som
ett fast underlag —■ känslan förflyktigar,
och därför blir så ofta en kvinnas ord
oändligt mycket svårare att stå vid än
en mans.
I de båda omständigheterna att
kvinnan merendels afgifver sina löften under
trycket af en tillfällig känslostämning
samt att hon oförbehållsamt liksom strör
försäkringar omkring sig, ligger
nödvändigheten för att hon flerfaldiga gånger
finner sig i den situationen, att hon
måste bryta sitt ord, och därför måste
också kvinnoord i det allmänna medvetandet
tillmätas mindre valör än mannaord.
Teoretiskt erkännes naturligtvis aldrig
denna skillnad; då visas ingen
undfallenhet för det kvinnliga sättet att
oupphörligt bryta små och stora
öfverenskommelser. Men i praktiken visas en dylik
undfallenhet så mycket mera. Och
männen bedöma kvinnornas handlingssätt i
detta afseende helt annorlunda än de
bedöma hvarandras — kanske från början
därför, att de först hos en älskad moder
iakttagit denna brist i den kvinnliga
uppfattningen .
Emellertid alstras genom denna
kvinnornas vana att obetänksamt strö löften
omkring sig ett allmäntosäkerhetstillstånd,
som dock i flertalet fall får anses tämligen
oskadligt. För verkningarne af detta
sakförhållande, grundadt som det är på
vissa psykologiska drag i den kvinnliga
karaktären, på uppfostran och allmän
praxis, kan man ju i väsentlig mån hålla
sig skadeslös.
Men oändligt mycket värre blir det,
när vi komma in på det området som
heter bevarandet af undfångna förtroen-
den. Där blir den kvinnliga
lösmynthe-ten ofta djupt tragisk i sina verkningar.
Man kan låta bli att lita fullt på ett
gifvet löfte och taga sina mått och steg
därefter. Men har man vid någon af
lifvets kriser gifvit vika för den första
svåra frestelsen att röja sin hemlighet,
sin lifserfarenhet, ja, då är man såld!
Intet i världen kan få den att åter stiga
ned i själens tysta djup. Den äges af
en annan människa; och vill hon förfara
svikligt med den egendomen ■— ja, då
kan man ej med tusen ångerkänslor hålla
henne tillbaka. Det är ej för hårdt att
påstå, att det kvinnliga släktet har på
sitt samvete en mycket större börda
af svikna förtroenden än det manliga.
Det ligger sanning i det uttalandet att,
om man i ett sällskap af tio män ger
ett förtroende, så röjes det blott af en,
men om man gör detsamma i en krets
af tio kvinnor, så uppenbaras
hemligheten af de nio. Men härmed vill jag icke
påstå, att kvinnor i allmänhet begagna
sig af den gröfsta formen af
förtroendebrott: att helt enkelt, för hvem som vill
höra på, prata om allt hvad de fått veta.
Men det finnes så många andra sätt att
förråda en människa: en blick, en
antydan, en åtbörd, ett tigande — och
allt är sagdt.
Ett bland de viktigaste momenten,
när det gäller förtroenden, men som
kvinnorna merendels ej ha någon
uppfattning af och där äfven de mest
finkänsliga och tystlåtna bland dem ofta
komma till korta, det är att kunna
liksom gömma en hemlighet undan äfven
för den, som gifvit den. Jag tänker, att
hvarje människa, som anförtror något af
sin själs inre till en annan, den må stå
henne aldrig så nära, känner det såsom om
hon skänkt bort en del af sitt eget jag,
oåterkalleligen gifvit något af hvad hon
djupast äger i en annans våld och att
hon åtminstone stundtals pinas af denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
