Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - William Morris. Af Helen Zimmern. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILLIAM MORRIS.
IOI
af kärlek och hänförelse, med hvilken
han gick till sitt arbete, så att det för
honom blef en glädje och icke en möda.
Det var i början på sjuttiotalet som
hans själ greps af hänförelse för de
orientaliska mattornas härlighet, och han satte
i gång en fabrikation af väfnader, hvilkas
mönster voro påverkade af, men ej
imiterade efter de österländska textilalstren.
— Sedan han själf fullkomligt lärt sig
behärska konsten, satte han andra i arbete,
och det resultat han nådde var, att hans
väfnader vunno en vidsträckt spridning —
förde en glimt af skönhet till hundratals
hem. En annan storartad plan, hvilken
han med största framgång bragte till
utförande, var att såsom skön konst
återupptaga tillverkningen af bonader — en
konst, i hvilken England i forna tider
kunnat täfla med sina grannar på andra
sidan kanalen. För att själf blifva
mästare i denna konst lät han sätta upp
en väfstol i sin sängkammare i
Hammersmith och. arbetade där med egna
händer, — liksom förut med de
orientaliska broderierna. Skillnaden mellan
Morris’ arbete och de kostbaraste på annat
håll tillverkade bonader var emellertid
mera af estetisk än teknisk art. Man har
nämligen vid andra fabriker i fråga om
dessa väfnader på ett mycket olyckligt
sätt frångått deras ursprungliga
dekorativa karaktär och slagit sig på att kopiera
taflor, hvilka icke lämpa sig för en dylik
reproduktion och aldrig varit afsedda därför.
Ibland de många konstgrenar, åt hvilka
han med anmärkningsvärd framgång ägnade
sig, få vi ej underlåta att omnämna en,
som knappast utom den trängre kretsen
af hans enskilda vänner låtit tala om sig,
oaktadt han däråt gaf mycken tid och
intresse samt uppnådde stor skicklighet i
dess utöfning: det var konsten att texta
i äkta medeltidsstil. Detta skulle — lika så
väl som åtskilliga andra af hans
arbetsområden — ha för en vanlig människa varit
ett helt absorberande lifsstudium, men så
var ej fallet med Morris: han studerade
denna konst på lediga stunder — använde
den som tidsfördrif, när han då och då
hade en timme fri.
Talrika volymer, af hvilka åtskilliga
äro prydda med vackra originalteckningar,
bära vittne om hvilket mästerskap han
i denna fina konst uppnådde. Bland prof-
ven på hans kalligrafiska skicklighet finnas
åtskilliga öfversättningar från de isländska
sagorna.
Hans produktivitet var lika
anmärkningsvärd som hans arbetsförmåga. Hans
»The Life and Death of Jason» var först
ämnad att utgöra en af historierna i serien
»The Earthly Paradise», men då den vuxit
ut till en omfattande dikt, publicerades den
särskildt år 1867. Ganska snart och till
författarens stora förvåning, — ty
berättelser från den klassiska tiden äro just icke
populära i våra dagar — rönte boken en
stark efterfrågan. Man kände, att landet fått
en ny skald, som kom med en vinnande
klarhet och enkelhet i sin sång, och han
hälsades varmt välkommen. Morris hade,
när inspirationens flod kom öfver honom,
en förvånande lätthet att dikta. Så hände
det till exempel en gång på den tid, då
Jasons historia fängslade hans fantasi, att
han skref en hel dag utan uppehåll —
börjande kl. 4 på morgonen — och när
kvällen kom, hade han nedskrifvit 750 rader.
Så fullständigt behärskade han sitt
modersmål, att han bland sina många
böcker ej ägde ett engelskt lexikon förr än
ungefär ett år före sin död, då han af
nyfikenhet föranleddes att köpa »Skeats
Etymologicai Dictionary».
Under de utflykter Morris brukade
företaga, när han någon gång tog sig ledigt,
hade han äfven besökt Island, dit han
dragits genom sin kärlek till den
fornnordiska litteraturen. Han gjorde där
bekantskap med ett par isländska skalder, och ett
af hans besök på den vulkanuppfyllda ön
gjordes i sällskap med Eirikr Magnusson,
numera underbibliotekarie vid
universitetsbiblioteket i Cambridge. För honom läste
Morris regelbundet isländska, och
härigenom uppstod ett litterärt
kompanjon-skap, som hade till resultat en versifierad
öfversättning af en saga samt en samling
berättelser. År 1869 utkom Grettis Saga
och ett år senare Völsunga-sagan.
Under åren 1875, 1876 och 1877
utgåfvos »Sigurd», »Nibelungarnes fall» samt
några nordiska kärlekssagor. »Sigurd» är
ingen öfversättning, det är Morris’ sista och
mest betydelsefulla originaldikt, anslutande
sig tämligen noga till de gamla sagorna,
men ej mera än hvad som är fallet med
flera af berättelserna i »The Earthly
Paradise ». Morris’ poem åsyftar att af strödda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
