Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - William Morris. Af Helen Zimmern. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
HELEN ZIMMERN.
sina älskade böcker för att kunna anskaffa
förlagskapital. Men icke endast pengar
offrade han utan äfven ansenligt med tid
för att skrifva om dagens politiska frågor —•
något som var honom rent af
motbjudande. Hvem måste ej beundra den
hänförelse, med hvilken han arbetade? Ty han
icke blott gaf moraliskt och pekuniärt
understöd åt den sak han antagit sig,
utan han lämnade sitt komfortabla hem
och de litterära och konstnärliga
sysselsättningar, som han älskade, för att tidigt
om morgnarna gå ut och tala vid ingången
till dockorna eller i gathörnen, för ätt
närvara vid otaliga möten i lokaler, som för
hans estetiskt odlade smak voro allt annat än
tilltalande, för att resa tusentals mil upp till
norra England och Skottland och tala
på offentliga möten och sammankomster,
allt detta utan hopp om annan belöning
än medvetandet, att han fullgjorde ett
arbete, på hvars välsignelse för dem han
allvarligt önskade hjälpa han fullt och fast
trodde. Det bör erinras att Morris’
socialism i teorien var rent idealistisk. Han
var ingen vetenskaplig tänkare likt Karl Marx,
han var en drömmare, och hans socialism
var snarare en brinnande protest emot den
samhällsordning, hvilken har till naturlig
följd så mycken smuts och så mycket
elände, än något klart uttänkt försök att
omdana samhället. I den bok, »News from
Nowhere», som han utgaf år 1891, finna
vi en skalds dröm om ett anarkiskt
tusenårigt rike. Ty i stället för att med
socialism mena en hela världens förvandling
till ett jättefängelse, där alla människor
erhålla lika stora rationer såsom betalning
för att de samtyckt till att underkasta sig
samma slafveri, drömde Morris om en
idealisk republik, där lagar ej skulle behöfvas
och där straffet skulle vara något okändt.
Han säger uttryckligen, att all brottslighet
orsakas af fattigdom och att med
fattigdomens afskaffande sålunda all brottslighet
försvinner. I ett samhälle,. där det ej
finnes något straff att undvika, ingen lag att
triumfera öfver, måste, menade han,
samvetskval följa på hvarje öfverträdelse. I
hans Utopia skulle ej finnas några
domstolar, ingen styrelse, inga statsmän och så
vidare — såsom en idealist, hvilken ej
beaktar de järnhårda lagar, som reglera
människornas inbördes förhållanden, plägar se
och döma.
För att, såsom Morris själf i »News
from Nowhere» säger, »sträfva att, hur
mycket smärta och möda det än må kosta,
så småningom väcka till lif en ny dag af
samhörighet, hvila och lycka», försummade
han till och med sin älskade konstindustri.
Resultatet häraf blef mycket olika det, som
ett dylikt steg brukar hafva till följd. Han
hade nyligen tagit till kompanjoner tvenne
personer med verklig köpmannaförmåga,
och åt dem öfverlämnades nu ledningen af
det hela, hvilket hade till följd, att
affären tog ett hastigt uppsving; de ökade
inkomster, som denna företagets ekonomiska
blomstring medförde, tilläto Morris att
utföra sitt lifs sista bragd: grundläggandet af
det nu världsberömda tryckeri, som efter
hans landtställe i Oxfordshire erhållit
namnet Kelmscott. Den vanliga moderna
tryckningen och bokbindningen hade länge varit
honom en nagel i ögat. För ungefär
tjugufem år sedan skaffade han sig en bok,
tryckt af Aldus 1490 efter hans tidigaste
och bästa metod, och då han bläddrade
igenom den, utropade han: »Ack, jag
önskar, att jag kunde få mina böcker tryckta
på detta sätt». Men att hoppas uppnå sitt
ideal i fråga om typografisk konst genom
att vända sig till något af de vanliga
affärstryckerierna skulle hafva varit lika
fåfängt som att försöka hos en vanlig
dekoratör få tapeter efter hans smak. Det fanns
blott en utväg: att själf utföra arbetet.
Men att sätta upp ett tryckeri och gjuta
typer är ingen småsak, och hade ej under
hans kompanjoners skickliga ledning
penningar tämligen rikligt influtit från affären,
skulle aldrig hvarken »the Golden Legend»
eller Chaucers arbeten eller åtskilliga andra
ädla minnesmärken af den konstnärliga
typografien hafva skådat dagen.
Det gick med detta företag som med
alla hans föregående: det hade allt ifrån
början att kämpa med svårigheter, och
hinder uppstodo, som skulle hafva kommit
en man med mindre resurser och mindre
energi att afstå från alltsammans. Men hans
kännedom om kalligrafien och om den
tidigare tryckerikonsten jämte mr Emery
Wal-kers skickliga bistånd gjorde honom
oberoende af de vanliga sätten att fa till stånd
. en tryckpress, och för första gången sedan
tryckerikonsten började utöfvas i England,
ritades och götos typer, som voro på en gång
praktiska och konstnärliga. Upphofsmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
