- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
130

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Gamla svenska minnen från den södra Seine-stranden i Paris. Af Nathan Söderblom. Med 8 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i30

NATHAN SÖDERBLOM.

» quartier latin », som vi här skola meddela
ett och annat af allmännare intresse. När
jag nämnt vår gamla ambassad och dess
kyrka, nu omsider lika grundligt
raserade som den Sveriges stormaktstid, de
afspeglade i främmande land, är det dock
icke endast för nöjet att påminna om
den svenska parisförsamlingens ärofulla
historia. Den förste legationspredikanten
fortsatte ännu på sextonhundratalet med
all heder de medeltida lärdomstraditioner,
som svenskarne äga vid Paris’ universitet.
Han hette Johan Hambræus, var född i
Hamre by i Bollnäs i Helsingland,
därifrån han tog sitt namn. Ar 1626 finna
vi Hambræus, som föredragit en utländsk
resa med guvernören Rålambs söner
framför en professorsstol i orientaliska språk i
Uppsala, såsom förste präst vid det
lutherska kapell, som i årets slut inrättades
i det svenska ambassadhotellet. Redan
då hade den svenske orientalistens lärda
arbeten och höga vetenskapliga anseende
förskaffat honom den ärofulla utmärkelsen
att kallas till en extra ordinarie, vi säga
personlig, kunglig professur i hebreiska,
syriska och arabiska språken vid
universitetet i Paris. De lärda och lysande
kretsar i världsstaden, i hvilka
allmogesonen från Bollnäs af många tecken att
döma var högt uppburen — under tio
år var hans förman på ambassadörsposten
ingen mindre än Hugo Grotius — måste
hafva utöfvat alltför stark dragningskraft
på honom. Sverige lyckades ej återbörda
honom. Och när en gång bittra
erfarenheter, främst den genom alltför, stor
hjälpsamhet mot i Paris vistande
landsmän iråkade fattigdomen, skulle göra hans
vistelse i Paris mindre afundsvärd, var
han för gammal för att börja en ny
verksamhet. Hambræi mest varaktiga litterära
arbete var hans medarbetarskap på
Ludvig XIILs uppdrag i den stora parisiska
polyglotten, som bär Le Jays namn. Hans
skrifter visa honom som en af samtidens

främste orientalister. Utom de språkliga
arbetena, till hvilka efter tidens sed
äfven böra räknas sådana, som hafva till
uppgift att visa den virtuositet, hvarmed
författaren rörde sig med en del
österländska tungomål på vers och prosa, utgaf han
några teologiska och religiösa skrifter,
dels originalarbeten på svenska, tyska eller
franska, dels öfversättningar till svenska.
Äfven svensk litteratur — Messenii
Skåde-torn och Freinshemii tal på drottning
Kristinas tjuguandra födelsedag — sökte
han i fransk öfversättning göra känd i
sitt nya fosterland.

Kyrkliga myndigheter i Sverige hade
varit husägare på vänstra Seinestranden,
långt innan svensk gudstjänst förrättades
på svensk botten i rue Jacob. Men innan
vi komma till de svenska kollegierna vid
parisuniversitetet under medeltiden, böra
vi säga några ord om detta universitets
tidiga historia och de nordiska
studenterna i Paris.

De svenskar, som nu för tiden resa
till världsstaden vid Seinen, besöka
endast undantagsvis de trakter, där deras
medeltida förfäder trampat många fjät.
Världsstadens medelpunkt befinner sig
sedan flere århundraden i en långsam
men säker rörelse åt väster. Och man
öfvergifver icke gärna de ljusa, sköna
trakterna omkring operan och Champs
Elysées, där nu hela världen stämmer
möte under de blommande kastanjerna,
för att leta sig fram mellan trasor och
orenlighet i de trånga krokiga gränderna
mellan Notre Dame och Panthéon.
Någon bekantskap med dessa gamla gator,
som till stor del ännu bära samma namn,
som när den litterärt begåfvade
gotlän-dingen Petrus af Dacia och andra
nordiska studenter med honom på
tolfhun-dratalet lyssnade till den »änglalike»
läraren Tomas från Aquinum, behöfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free