- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
136

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Gamla svenska minnen från den södra Seine-stranden i Paris. Af Nathan Söderblom. Med 8 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

Andreas, den store Innocentii
personlige vän, var kallad att i Nordens
kyrka spela en viktigare roll än brodern
Peter. Äfven under sin långa vistelse
utomlands synes han hafva gjort sig ännu mer
bemärkt än denne. Åtminstone
framgår det af de högtrafvande men dunkla
ord, med hvilka Saxo Grammaticus
dedicerar honom sin danska historia.
Såsom konung Knuts kansler fick han
sedan tillfälle att upplifva bekantskapen
med Paris, när han sändes att bevaka
prinsessan Ingeborgs, konungens systers
rättigheter. Hon hade gifvits den
franske konungen Filip August till maka
men sedan förskjutits.

Den lärde Viborgsbiskopen Gunner,
† 1222, och ärkebiskop Johan Fursat af
Lund m. fl. hade gjort sina studier i
Paris. Trettonhundratalets förra hälft är
en glansperiod för danskarne vid denna
högskola. Icke mindre än tre danskar
uppgifvas hafva under denna tid
beklädt värdigheten som rektor för
parisuniversitetet, nämligen Henning, väld år
1312, Petrus de Dacia och Johann år
1349. I Chartulariet lämnas upplysning
endast om den mellerste.

Denne Petrus de Dacia synes vara
densamme, som eljes kallas Petrus Vinter,
eller möjligen en annan dansk, Petrus
Stran-gonis, som samtidigt låg och studerade
i Paris. Petrus Vinter var prokurator i
den engelska nationen år 1333, då häftiga
tvister hade uppstått bland landsmännen
om rangordningen mellan de tolf riken:
Tyskland, Ungern, Böhmen, Polen,
Sverige, Danmark, Norge, Skottland,
England, Irland, Holland och Flandern, från
hvilka nationen fick medlemmar. Det
var ett ganska omaka brödraskap. Och
hvad kunde vara naturligare, än att hvarje
grupp var angelägen att få företräde,
när det gällde val af rektor vid
universitetet eller prokurator i nationen,
förvaringen af nationens sigill och nyckel o. s.

v. Förnuftigt nog beslöts, att alla dessa
ting skulle afgöras genom val utan
hänsyn till nationaliteten, och att de, som
hädanefter gjorde sig skyldiga till en
öfverdrifven patriotism i sådana stycken,
skulle straffas. Beslutet är undertecknadt
af tio magistrar. Bland dem finnas de
nyssnämnda två danskarne och en svensk,
Lars Pålson från Uppsala.

Nordborna utmärkte sig emellertid
äfven i annan riktning. Jag meddelar
följande episod ur Chartulariet, emedan
den är synnerligen betecknande för
studiernas frihet under medeltiden. Med
blicken på den snäfva censur, som i våra
dagars katolska universitet öfvas på alla
friare rörelser och på alla tendenser att,
vore det ock i det minsta, antasta
dogmens och kyrkolärans fullkomlighet,
menar man, att det under medeltiden, som
vi ju vant oss att betrakta såsom en tid
al mörker och andlig träldom, var
jämmerligt beställdt med studiernas frihet.
Tvärtom. Inom universitetet i Paris, för
så vidt det varit katolskt, har aldrig
sedermera fältet lämnats sä öppet för fri
diskussion och afvikande meningar som under
medeltiden. Äfven den protestantiska
skolastikens högkvarter hafva i läng ticl
visat en märkbar olikhet mot
medeltidens tolerans inför djärfva eller
äfventyrliga hugskott. Se här ett exempel. Den
7 mars 1277 fördömdes af biskopen
Stefan i Paris icke mindre än 221
villomeningar, som länge dryftats i vida
studentkretsar och som nu uppträdde så
högljudda inom den filosofiska fakulteten,
att biskopen fann för godt att inskrida.
Endast tvenne namn nämnas i biskopens
bref. Men de äro syndabockar för
många andra. En af de nämnde är från
Brabant. Den andre heter Boetius, och
tillnamnet de Dacia förråder hans
danska eller nordiska ursprung. Visserligen
blifva naturligtvis dessa meningar
fördömda, och de, som ej förklara sig, skola

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free