Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Gamla svenska minnen från den södra Seine-stranden i Paris. Af Nathan Söderblom. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i30
NATHAN SÖDERBLOM.
funnos här och hvar för fattiga
pilgrimer. Men senare meddelades äfven
undervisning i dessa anstalter liksom i
klostren. Man känner ett femtiotal
kollegier intill medeltidens slut. Ett har
bevarat sitt namn åt en sen eftervärld. Jag
menar det, som omkring 1250 inrättades
af Ludvig den heliges kaplan Robert
Sorbon. Det kallades efter sin stiftare
la Sorbonne, fick en storartad utveckling
och brukas ännu i dagligt tal som
benämning på parisuniversitetets
hufvudbyggnad i dess helhet.
Det äldsta af utländingarnes kollegier
i Paris var det danska, grundadt år 1275.
Såsom gifvare nämnes gemenligen en
herr Johan från Danmark, som var
kanonikus af Sainte Geneviève. Emellertid
innehåller Chartularium Universitatis
pa-risiensis en anteckning, enligt hvilken
denne herr Johan uppgifvit, att en
magister i Danmark nämnda år skänkt de
danska studenterna ett hus i Paris och
att de sedan utbytt det mot ett annat,
beläget i närheten af karmeliterklostret.
Denne magister, som sålunda är
kollegiets upphofsman, uppgifves vara Erland,
hvilken valdes till ärkebiskop i Lund i
mars 1274 men icke hann bli invigd före
sin död något öfver två år därefter.
Danskarnas hus låg alltså ursprungligen
på norra sluttningen till den höjd, där
Pantheon nu står. Gatan Rue des
Car-mes finnes kvar ännu i dag. Ar 1429
flyttade kollegiet närmare floden. Det
gamla huset inköptes af le collège de
Laon, och den engelsk-tyska nationen
erhöll i stället för danskarnes räkning en
byggnad nära kyrkan S:t Julien le Pauvre,
som vi redan besökt tillsammans.
Äfven svenskar synas hafva åtnjutit
skydd hos sina danska bröder.
Åtminstone nämnes i liber procuratorum år
1407 en dekanus från Linköping såsom
boende i collegium Daciæ. Vid den tiden
ägde dock Linköping ett eget kollegium.
Kyrkliga myndigheter i Sverige hafva
nämligen, såsom vi redan nämnt, varit
fastighetsägare på den vänstra och
»bättre» seinestranden, långt innan Johan
Hambraeus år 1625 började hålla
gudstjänst i svenska ambassaden vid rue
Jacob. Till Collegium upsaliense eller
sue-cicum skänktes den 30 juli 1315 af
upp-sala-domprosten magister Andreas And
ett hus, som han med köp förvärfvat i
augusti 1285. Platsen, där det låg, är
icke svår att finna. Gå några steg från
Place S:t Michel upp mot boulevard S:t
Germain. Tag af till höger inpå rue
Serpente och följ’ denna lilla gata till
Hotel des sociétés savantes. Gatan skars
förr i världen af en bäck. Strax på
andra sidan om en liten bro, som ledde
däröfver, låg till vänster uppsaliensarnes
hus. Det bestod af två sannolikt
förbundna byggnader, den ena vettande
mot Rue Serpente, som behåller sitt namn
i likhet med många gator i denna Paris’
äldsta stadsdel. Den andra låg mot en
liten gränd, rue des deux Portes, som
försvann, när boulevard S:t Germain togs
upp under andra kejsardömet.
Collegium Upsaliense blef ej så
mycket besökt, som domprosten And kunnat
vänta och önska. Redan fyrtio år efter
sitt grundande såldes huset af
ärkebiskopen och domkapitlet i Uppsala till franske
konungens sekreterare. Försäljningen
förmedlades af Mattias Lorensen, en
kanonikus från Uppsala, som vid den tiden
studerade i Paris. Som skäl till husets
afyttring angafs, att »de svenska
studenterna sedan lång tid icke mer besöka
Paris». Vi ha i nationens matrikel redan
sett svart på hvitt på, att denna uppgift
icke fullt öfverensstämde med verkliga
förhållandet.
En trädgård, som tillhörde
egendomen, köptes år 1375 af samme
sekreterare hos konungen.
Skara och Linköping hade sina stu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
