- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
146

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Hallwylska palatset. Af Herman A. Ring. Med 11 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146

HERMAN A. RING.

uppförandet af våra offentliga
byggnader. Det är ej dessa som i främsta
rummet skola väcka en eftervärlds intresse
för vår nutida svenska arkitektur.

Den höjning i vår arkitekturs
konstnärliga värde, som kunnat konstateras,
och som framför allt bestått i en
återgång till principen att låta byggnaden
få den karaktär, som passar för dess
ändamål, att låta dess dekorering
naturligt framspringa ur konstruktionen, samt
att, med återgång till ädlare material,
begagna sig af dettas naturliga verkan
—- denna höjning har tvärtom
hufvudsakligen visat sig i den förändrade
karaktären hos en del af våra privatbyggnader
sedan ett årtionde tillbaka eller något
mera. Man spårar häri uppvaknandet
af medvetna skönhetsbejiof inom vida
kretsar af samhället.

Inom en grupp af privatbyggnader
har nydaningen dock ej ens mäktat hålla
jämna steg med det pietetslösa
ödeläggandet af det gamla, som varit värdt
att bevaras. Det gäller byggnader som
äro afsedda endast för en familj och som
kunna under sekel med heder bära
denna familjs namn till eftervärlden. I viss
mån kan detta bero på otillräckliga
ekonomiska resurser, men det förefaller dock
som om våra börds och börsaristokrater
icke i samma grad som utlandets kände
sig tilltalade af tanken att äga ett palats,
som bär familjens namn och utgör ett
stadigvarande hem för den ena
generationen efter den andra, där minnena
samlas och traditionerna vårdas, oberoende
af dagens mod och lynne.

Våra börsmagnater hafva i regeln
nöjt sig med att inom eller utom
hufvudstaden bygga sig moderna villor med
dylikas hela koketta och tillfälliga
elegans, och våra ädlingar af gammalt blod
— ja, de hafva, i stället för att bygga
nya palats, stundom icke ens aktat för
rof att till mestbjudande penninginstitut

eller konsortium till rifning sälja de gamla,
hvilka förut varit ett hem för familjen
och en skola för dess traditioner.

Under detta tidsandans nivellerande
inflytande på*det aristokratiska
sinnelaget är det dock glädjande att vår
byggnadskonst har att uppvisa åtminstone ett
exempel på ett motsatt förhållande, då
en familj, inom hvilken anor ur bördens
högsta kretsar förenas med anor ur
storindustriens bästa, rest sig ett eget palats
i hufvudstaden. Det är grefve W. von
Hallwyl som gifvit upphofvet till detta i
hufvudstadens byggnadsannaler märkliga
palats, hvars fasad åt Hamngatan redan
i flera år varit färdig och hvars inre
sistlidne höst kunde tagas i besittning
för familjens dagliga bruk.

Detta privatpalats är emellertid icke
endast såsom sådant en rara avis i vår
stad, det är ej blott en sällsynthet för
vårt land och vår tid, utan det är till
och med ett verk, hvilket med heder
kan upptaga täflan med det bästa, som
lyckligare lottade tiders konst förmått
åstadkomma i länder, där sinnet för hvad
en byggnad af detta slag bör vara är
allmännare utbredt och finare utbildadt.

Man får ej taga till måttstock de
väldiga boningarna för renässansens
rikaste och mest slösande prinssläkter i
Rom eller för köpmansfurstarne i Florens
med deras nästan obegränsade tillgångar.
Men jämför man det von Hallwylska
huset med de förebilder, som det väl
själft vill komma närmast, de i mindre
dimensioner hållna privatpalatsen i
Nordspanien, Venedigs till ett trångt
utrymme hänvisade pärlor af fin och nobel
arkitektur eller de mest distingerade
af de gamla Amsterdamska
patricierfa-miljernas hus vid Heerengraacht eller
Prinzensgraacht, då får man medgifva,
att vi häruppe i vår fattiga nord med
dess mindre varma konstintresse, dess
mindre utbildade konstnärliga smak fått

»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free