Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Hallwylska palatset. Af Herman A. Ring. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
HERMAN A. RING.
rigoröst schematiskt genomförd stil,
hvarken i inredningen i och för sig, ej heller
i möbleringen. Afsikten synes här varit
att åt det hela förläna en stilenhet, som
är oberoende af de historiska stilarne,
som både kan finnas och saknas hos
dem alla, — den förfinade och
behär-skadt förnäma smakens.
I hvardagsrummet trifvas sålunda godt
empire- och rococomöbler sida vid sida,
och interiören i sin helhet, med den
varma, purpurfärgade, med breda
guldgaloner kantade sammeten å väggarne, de
rika, röda sidenförhängena vid fönstren
samt den praktfulla kronan i kejsarstil,
gifva åt detta rum, med sitt enkla hvita
tak med en väldig hålkäl, ett intryck af
hemtrefnad och komfort i förening med
en rikedom, som ej är inskränkt till
några paradrum.
Från öfre trapphallen för en mindre
dörr in till grefvinnans salong, det
västligaste af de tre åt gatan vettande
rummen. Dess inredning torde väl få anses
närmast ansluta sig till Louis XV-stilen.
Boaseringen af alm når ända upp till
det hvita, slätputsade taket, lämnande
plats för tvenne, troligen flamska
haute-lisse-väfnader af samma svit, som täcker
större delen af stora salongens väggar.
Alla rummets hörn äro afrundade och
de svängda pilasterartade fyllningarna i
själfva hörnen rikt dekorerade med
arabesker i intarsia, ett synnerligen vackert
prof på svensk handtverksskicklighet från
snickare C. H. Benckert J:ors verkstad.
Ett dörröfverstycke och en liten
pan-nå öfver spegeln på spiseln af
professor J. Kronberg äro i färg och form
sällsynt väl inkomponerade i den
omgifvande boaseringen. Det är just öfver
bristande förmåga eller öfning i detta
stycke hos våra målare som arkitekterna,
ofta med rätta, beklaga sig..
Troligtvis skulle resultaten af dylikt
samarbete i allmänhet utfalla gynsam-
mare, om, såsom här skett, målaren
tillkallades först sedan inredningen i öfrigt
blifvit uppsatt, så att ingen
missuppfattning kan ifrågakomma om den stämning
arkitekten åsyftat gifva rummet eller
angående belysningen.
Grefvinnans salong är ett rum utan
guld och utan hvitt, hvarken i inredning
eller möblering, ehuru, som sagdt,
ornamenteringen påminner om den, som var
modern på Louis XV:s tid. Det är
icke den eteriskt lätta, behagsjuka
roco-codoften öfver rummet, utan en lugnare,
solidare, mera färgmättad stämning, i
hvilken vi, senfödde, äfven utan puder
och musch fir.r.a ess hemmastadda.
Den frågan tvingar sig här ovillkorligen
fram: är det mindre själfständigt, mindre
rätt, lättare och mindre värdefull konst
detta, att konstnärligt bearbeta
fantasi-intryck från föremål, gjorda under Louis
XV, än från sådana som utförts i våra
dagar af en Burne-Jones, Walter Crane,
H. van de Veide o. s. v.? och är det
möjligt för den s. k. »moderna konsten» att
gifva ett adekvat uttryck åt gammaldags
ansäker förnämhet?
Det är icke med förgyllningar
arkitekten velat gifva adel åt inredningen;
man märker knappast något af
förgyllningar annat än i stora salongen, men
där flödar det ock i ymnigt mått. Det rikt
skulpterade taket är nästan helt belagdt
med guld. En prunkande ram till
Kronbergs ..stora, originela, färgmättade
geniekonsert i dess midt. Äfven här smälta
arkitektens och målarens arbeten väl
tillsammans. De väfda tapeterna lämna
icke rum mellan sig för boaseringen
annat än vid dörrar, fönster och i hörn.
Där den sålunda förekommer, är
ekpa-nelningen rikt snidad och förgylld,
starkare upptill än nedtill. Mellan de
djupa fönstersmygarne med sina magnifika
sidenförhängen, midt på långväggen är
inbyggd en stor öppen spis af marmor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
