Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Två blad ur Dantes Inferno. Af Edvard Lidforss. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6o
EDVARD LIDFORSS.
löper klar och elegant och torde, med
undantag för ett enda ställe, ej gifva
anledning till någon befogad
anmärkning.
I själfva verket har saknaden af rim
för oss ej så mycket att betyda. Vi
germaner äga nämligen i vår
skaldekonst ett element, som de romanska
folken, med ytterst få undantag för enskilda
individer1, icke hafva öra för, ja man
skulle kunna säga, alldeles ej känna till:
det är rytmen eller omväxlingen i
bestämd ordningsföljd af betonade och
obetonade stafvelser. Därför äro rimmen
så högst nödvändiga i deras vers; tar
man bort dem, så återstår blott metern
såsom den formela åtskillnaden mellan
vers och prosa, och huru litet den
under sådana förhållanden betyder kan man
se af italienarnes versi sciolti, till och med
när de hafva till författare sådana mästare
som en Parini eller Carducci2. Men tar man
bort rimmen för oss nordbor, så gör det
oss ingenting, versen är fullgiltig vers
ändå och kan tjusa oss med samma makt
som om han vore rimmad; för att icke
tala om den dramatiska poesien, må det
här vara nog att endast påminna om
Chamisso’s Salas y Gomez, Runebergs
Nadeschda, Miltons Paradise Lost och så
många andra, som allmänneligen räknas
till den germanska diktens yppersta
alster, kort sagdt, rytmen lämnar oss en
god ersättning för rimmen.
Dessa skäl hafva bibragt mig den
tro, att en rytmisk öfversättning af Com-
1 I synnerhet på iberiska halfön, t. ex.
kata-lanerna Balaguer och Verdaguer, kastilianen
Martinez de la Rosa öch kanske ännu en och
annan.
2 Denna åsikt får en egendomlig bekräftelse
af Marc Monniers bok La Renaissance, de
Dante à Luther (Paris 1885). Författaren har
där öfversatt åtskilliga terziner, dem han tryckt
i versform, emedan de uppfyllt krafven för
denna diktart; därjämte har han emellertid
äfven andra, som äro fullkomligt metriskt
byggda, men, enär de ej äro rimmade, har han
tryckt dem som vanlig prosa. Och så godt
var det.
median har fullt berättigande och att ett
återupptagande af Bottigers arbete är
önskvärdt. Jag har gjort ett försök
härtill, och när det nu underställes
allmänhetens omdöme, säger jag som Oliver
Goldsmith: »There are a hundred faults
in this thing, and a hundred things
might be said to prove them beauties.
But it is needless».
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
