- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
168

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - En simpel tragedi. Af Per Hallström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190 per hallström.

fötter tätt öfver sitt hufvud. Han slöt
till, att något tungt bars ombord och
afbröt sig med att långsamt fundera
öfver hvad det kunde vara. Ett
tröskverk? — nej, det var för sent på året —
ett piano? —nej, troligen icke, ty hvem
skulle ha det, då intet herrskap längre
bodde hit utåt? — något långt föremål
i alla fall, att döma efter trampet, och
säkert äfven något ömtåligt. Han
undrade, om han borde ha piano, ifall han
gifte sig, ett begagnadt, måttligt dyrt
sådant, och om Augusta kunde tänkas
få tid och förmåga att lära sig spela
på det — och kom så ifrån
spörsmålet. Båten lade ut, målargesällerna
gräto öfver sina minnen och sin
öfver-gifvenhet, Janson satt kvar ännu en stund
vid sin slutade måltid och sina luftslott.
Så steg han upp, hänsköt betalningen
till senare, emedan han fann det solidt
att ha räkning här och tänkte förtära
ännu något mera, och gick upp på däck
för att se sig om, njutande af sina egna
fasta och säkra steg i trappan.

Däruppe var grått och kallt, luften
gaf ett intryck af blindhet, isflaken
klingade mot fören. Passagerarna, idel
enkelt folk, sutto inkrupna vid maskinen
för värmens skull, sågo trögt på hvarann
och tego. Janson kom ihåg det där
tunga, som burits ombord, letade det
med en blick omkring sig, men fann det
ej, gick vidare upp på öfverdäck och
såg sig kring.

Det var litet dystert, det kunde icke
hjälpas. Grått och hvitt och töcknigt,
himlen som förtent plåt, sjön som bly,
ingen rörelse i vattnet, blott ångbåtens
fåra och långsamt hvirflande isflak, som
stöttes sönder. Ingen annan färg än de
tomma villornas nakna väggar och fläckar
af rödt eller grönt från stjälpta båtar på
stränderna, synkretsen afsågad af
granskogens svarta och taggiga linier.

Kaptenen, en liten satt man, som såg

ut att vara aftagen nedtill, gick af och
an i sin lilla inhägnad som en björn i
bur. Janson fann sin ställning kräfva,
att han samtalade med honom, såsom
representerande öfverklassen på denna
båt. Han log emot honom och talade
om vädret, men fick blott korta svar,
vågade därför icke bjuda honom på
något, som han först ämnat, utan drog sig
litet skyggt in i rökhytten och gjorde
sin rekvisition af kaffe och punsch.

Han iakttog tydligt, att det
imponerade på uppasserskan, när hon kom upp,
och lifvet blef honom med ens
rosen-färgadt igen. Han vek in yttertröjan
vid armlederna och knäppte kavajen för
att se mera herrelik ut, han kallade
flickan vid förnamn och var nära att finna
på ett litet skämt, innan hon gick. Han
njöt igen och i förstärkt form af alla de
tankar han sysslat med.

Om han nu blefve rent af nästan
förmögen, skulle han gifta sig genast, eller
unna sig en tid af uppsluppen glädje
med till exempel henne, Mari här?
Hon tyckte synbarligen om honom; han
var en vacker karl med af naturen
spetsigt skägg och mustascher, han skulle
kunna skämta, om han fick någon öfning
i det och kom öfver det värsta, han
skulle nog en gång bli bror med
kaptenen, han borde, han som andra, ha litet
roligt. Augusta väntade gärna, ty hon
var en förståndig flicka och längtade
säkert icke efter äktenskapets
besvärligheter men skulle bära dem mönstergilt,
när de kommo. Ingen hade reda pä
deras tycke för hvarann, och de ord de
sinsemellan bytt därom voro tämligen få
och enkla men tydliga nog genom
ömsesidig visshet; hon var en präktig flicka
och han en tusan till karl.

Hur hade han icke tagit sig upp —
tänk bara! Han hade svultit, han hade
frusit, varit med om jular utan ett ljus,
tiggt kredit för modern hos handlanden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free