- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
182

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En katolsk folkvisa. Af Anna M. Roos. Med 5 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182

anna m. roos.

en from munk, brodern Elias. Sägnerna
om Magdalenas vistelse i Provence äro
för öfrigt mångfaldiga; om själfva färden
öfver Medelhafvet har en from
karmeliter-pater, Louis, hvilken på 1600-talet
författade ett vidlyftigt opus till Magdalenas
ära, berättat, att den skedde så, att
Magdalena drogs i en snäcka af tritoner och
nereider! De tre syskonen betraktas som
skyddshelgon för rosornas och sångens
land. En af Puvis de Chavannes’
Genoveva-fresker i Panthéon visar oss bland
en skara sydfranska helgon såsom S.
Trophimus, Paulus’ lärjunge, hvilken blef
biskop af Arles, och S. Saturninus,
hellenen, som kom till Toulouse och blef
släpad till döds af en rasande tjur, också
S. Martha af Provence, S. Lazarus af
Provence och S. Magdalena af Marseille.
På den öde »la Camargue» ligger icke
långt från Marseille en liten by
benämnd Trois-Maries, och där, förtäljer
sägnen, ha Maria, Jesu moder, Maria,
Cleophas’ hustru, och Maria Magdalena
en natt hvilat under sin flykt efter
Mästarens bortgång. Bland skatterna i det
vackra Musée Cluny finnes en tafla,
hvilken af katalogen uppgifves vara
målad af kung René, och som föreställer
Magdalena predikande från en tribun,
upprest på en af Marseilles gator, för
en lyssnande, i 1400-tals-dräkter klädd
folkskara, bland hvilken också befinner
sig »den gode kung René» själf.

När, såsom i den kataloniska visan,
det ordas om den prakt Magdalena
utvecklar i klädsel och uppträdande, när,
såsom på Franceschinis Magdalena-bild
i Dresden, den af ångern öfverväldigade
ses trampa under sina fötter allehanda
pärlor och kosteliga smycken samt den
till fåfänglighet lockande spegeln, medan
en liten svart, ullhårig tjänare med häpen
min söker plocka upp och rädda hvad han
kan, då erinras man om en annan
legendens kvinnogestalt, hvilken fått släppa till

icke obetydligt af materialet till den
Magdalena-bild, som dikten och den fromma
traditionen format, nämligen Maria af
Egypten. Detta egendomliga helgon, som
efter hvad hon själf för munken Zozimas
berättade, allt från sitt trettonde och till
sitt trettionde år tjänat vällusten, icke af
nöd eller lockad därtill utan dragen af
en oemotståndlig lust till ett sådant lif,
sedan i fyrtioåtta år i öknen gjorde bot
för sitt syndalif och till sist blef af
änglar förd till himmelen, har i hög grad
sysselsatt medeltida diktares och
konstnärers fantasi. I en gammal spansk dikt,
Maria Aegyptiaca, författad af en
kasti-liansk munk, skildras synnerligen drastiskt
såväl hjältinnans yppigt tygellösa lif i
Alexandria, nöjenas hufvudstad, som
ökenvistelsens ångest och fasor, under hvilka
kroppen utmärglas och fortåres. Där
beskrifves hennes dräkt under den glada
tiden sålunda: »Icke på veckans sämsta
dag skulle hon velat gå klädd i ylle;
alltid bar hon silkeskläder och
hermelinsmantel; aldrig hade hon andra skor än
af utskuret rödt saffian, besydt med guld
och silfver.» Och om hennes skönhet
heter det: »Nej, aldrig var en drottning
eller grefvinna skön som hon! Hon hade
runda öron, hvita som tackans mjölk,
svarta ögon och ögonbryn, en panna
som var hvit ända upp till hårets blonda
bucklor, kinden färgad som en
purpurros, liten mun och framför allt ett
förtrollande uttryck. Hennes hals och barm
voro lika nyponbuskens blommor; hon
var hvarken mager eller fet, hvarken
lång eller kort — hennes växt var
fullkomlig !»

Genom sammanflytning med
historien om den egyptiska Maria har
Magdalena-legenden fått sin öken vistelse, om
hvilken evangeliet alls icke talar, hvarvid
dock den diktande fantasien, som icke
tilltalats af den frånstötande bild Zozimas
gifver af den åldriga, utmärglade kvin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free