Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Sju dikter. Efter Gaius Valerius Catullus. Af John Wigforss - Lesbias sparf - Död! - Välkommen på middag! - Kyssar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJU DIKTER.
EFTER GAIUS VALERIUS CATULLUS.
Af JOHN WIGFORSS.
LESBIAS SPARF.
Sparf, du lilla, som ömt min flicka älskar,
lekkamraten, som vid sin barm hon håller,
mot hvars pickande näbb hon fingrets fina
spets plär sträcka, att locka den att hackas,
när min strålande vän, mitt hjärtas trängtan
stundom lyster ett näpet skämt att drifva
att sin längtande andes trånad trösta,
kanske ock att en röst i hjärtat tysta, —
o, att jag som hon själf med dig fick leka
och de naggande hjärtekvalen lugna!
Så det vore mig ljuft, som ljuft för sagans
snabba tärna det gyllne äpplet fordom,
gyllne äpplet, som jungfrugördeln löste
DÖD!
Sörjen. kärlekens alla milda makter,
skönhetsdyrkande mänskohjärtan, sörjen!
Sparfven, sparfven är död, min flickas fågel,
lilla sparfven, som ömt min flicka älskat,
hållit kärare än sitt svarta öga.
Ljuf som honung han var, sin härskarinna
kände han, som ett barn sin moder känner;
aldrig, aldrig han flög ur hennes sköte,
ifrigt hoppande krirfg, beständigt åter
med sitt kvitter till henne han sig vände.
Nu på töckniga banor bort han vandrar,
vandrar dit, dädan ingen vänder åter.
Ve dig, Orcus’ fördömda mörker, ve dig,
som det sköna förtär och ej vet skoning,
som tog bort lilla vackra sparfven från mig!
Illa, illa! Du arma sparf, du lilla!
Nu för din skull af tusen heta tårar
röda svullnat min flickas vackra ögon.
VÄLKOMMEN PÅ MIDDAG!
På präktig middag, Fabullus,
i dagarne se dig jag vill,
om du tar middagen med dig
och gnistrande vin därtill
och en strålande, ungdomsfager
och villig och svartögd mö
och attiskt salt uppå läppen
att lekande kring dig strö.
Nog vet jag, att jag borde skaffa
som värd alltsamman det där,
men af spindelväfvar späckad
Catulli plånbok är.
Dock, något har jag att bjuda:
små kärleksgudar, min vän,
eller mäktar du dig tänka
något sötare, ljufvare än?
Du skall få känna, Fabullus,
en doft, öfver balsam stänkt,
som kärlekens egen gudinna
mitt hjärtas älskade skänkt.
Och när doften sofver ditt sinne
i trånande svärmeri,
då skall du gudarne bedja
att idel näsa få bli.
KYSSAR.
Njutom, Lesbia, lifvet och vår kärlek!
Allt, hvad gubbar i stränghet orda om oss,
ej en vitten i värde låt oss skatta!
Sol kan slockna och sol kan tändas åter;
när till ända vår korta dag är lupen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
