- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
243

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - När göken gol. Ur en lefnadssaga upptecknad af Hilma Angered Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

när göken gol.

243

gillet hade nyss af nämnda orsak
på-budit lådsammankomst i härberget.

Talet om allt detta snuddade förbi
Kopps öron, där han sysslade, rädd
att icke slippa ut. Visserligen satt
oldge-sällen och höll om buteljen, rullade med
ögonen och talade sig hes af ilska. Men
Liljegren stannade plötsligt midt på
golfvet, lade knytnäfven på sin kala hjässa
och strök förströdt med andra handen
ända ned till midjan sitt skägg, under
det han sneglade hvasst mot
dragkistan.

Burmeisters smeder hade nämligen en
särskild orsak till förtret. Den
giftaslystna madamen kunde, när hon behagade,
chicanera dem med en nyckfull och illa
tåld mästare, som dessutom genom att
konservera huset slapp lätt frän
mästar-profvet. »Fördenskull — alldenstund
veterligt .vore, att Kopp i närvarande stund
åtnjöt sagda madams allra synnerligaste
gunst», hade gesällerna inom sig
»resolverat, att den mästaren vore för sin
lätt-handterlighets skull att föredraga». Dock
hade man på sista tiden börjat
misstänka gunstig mossjö för att ränna i
friar-ärenden utomgårds.

— Si — hejdade därför Liljegren tvärt,
då Kopp i detsamma slank förbi. Han
fattade denne i rockskörtet, lyfte sirligt
på den renstärkta nattkappan under
fadermördaren, som skar in i Kopps
fju-niga, blossande kind, och fortsatte:

— Med förlof, det skulle väl icke
vara bekant, att Jansson bär nattkappan
den här veckan?

— Låt vara, mumlade Kopp — hon
är min.

Männen upphörde genast med sitt
omständliga tal och stimmade:

— Hör han, det är inte lofligt, — bara
en nattkappa bland rättskaffens gesäller
— fri och allena en yngling vandre —
håll honom i syrtuten, Liljegren!

Och gamle Fox slog handen i bor-

det, så att de fotlösa spetsglasen foro
omkring:

— Unggesällen förständigas att icke
förhäfva sig och yfvas.

Ändtligen lyckades Kopp få upp
klinkan, och en half minut därefter stod han
flämtande och tillra fsad på torget i
vårkvällens halfljusa luft. Kyrktuppens kam
brann dock ännu klar af sol. Klockan
slutade att ringa sju; när dallringen upp- •
hört, blef allt fredligt stilla. Icke ens
slamret af pumparmen hördes mer, blott
här och där en skarp smäll, då porten
slogs igen om någon vattenbärande
tjänsteflicka. Kopp drog ned västen i en
spets öfver magen, puffade den höga,
plattbrämade felbhatten på sned och
vred håret i en lock framför hvarje öra.
Därpå rätade han sig stolt, bröstet spändt,
ryggen insvängd, minen blef leende
medveten, och han skyndade fram på de
flata stenarna längs torgets gårdar.
Gången var lätt, en smula affekterad i sin
gungande spänstighet, den långa,
blank-nötta kjolrocken vippade om gula
bom-basinsbyxor. Och da ålderman Nubb,
rödmosig och stram, kom stultande utför
rådhustrappan och vid hvarje steg stötte
käppen klapprande i, hälsade Kopp så
välboret, att mästaren nickade bevåget.

— Han far åstad, som om han hade
i sinnet att spotta någon bönhase i
synen — utlät åldermannen sig till och med
sä ljudligt, att orden ekade öfver det
tysta torget.

Kopp skrapade med foten, log och
kastade hufvudet graciöst tillbaka. Icke
sysselsatte han tankarna med så ledsamma
ting, för honom skulle hvarenda bönhase
få soutenera sig bäst han gitte.

Nu svängde han af inpå den
folktomma Storgatan, där de låga husens
tittspeglar blänkte i skuggan. Bakom
dubbelrutorna skymtade små hvita
hufvuden, hvilkas mössband dallrade mot
fönsterkudden, där gummorna släppte strump-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free