Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - D:r Barnardos hem. Af G. H. von Koch. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
g. h. von koch.
KINDERGARTEN S ARBETE.
namn »Jim», kom fram och bad att fä
sofva på skolbänken öfver natten.
Bar-nardo svarade tämligen barskt, att han
skulle gå hem, men då pojken ifrigt bad
att få stanna, blef Barnardo förvånad
och sade:
»Men hvad skulle din mor säga?»
»Jag har ingen mor», svarade pojken.
»Men far din då?»
»Jag har ingen far häller.»
»Prat», utbrast Barnardo; »hitta inte
på några historier. Du säger, att du har
hvarken far eller mor; men hvar har du
då dina vänner; hvar bor du?»
»Jag har inga vänner», svarade
pojken, »jag bor ingenstans.»
Barnardo var säker på att pojken ljög,
men då denne försäkrade, att han talat
sanning, och dessutom omtalade, att det
fanns massor pojkar i London som voro
lika hem- och vänlösa som han själf,
ansåg Barnardo, att han borde undersöka
saken närmare, hvarför han i sällskap
med »Jim» företog en nattlig vandring
genom fattigkvarteren. Under denna
vandring fick han lära, hur de hemlösa bo
under skjul eller under bar himmel, och
nattens erfarenheter bestämde honom att
ägna sitt lif ät vård och återupprättande
af dessa »ingens barn», hvilka så sällan
erfara vänlig behandling af människor.
Från en ringa början har d:r Barnardos
verk svällt ut till ett synnerligen
omfattande arbete. Hemmen räknas till öfver
80, och antalet barn, som f. n. uppfostras,
uppgår till öfver 5,000 — med all
säkerhet den största familj i världen. Den
lille trasige och ruskige »Jim» har gifvit
impulsen till ett af de största och mest
välsignelsebringande verk, som någonsin
utförts och som under de gångna 32 åren
bestått i att rädda 34,000 hemlösa barn
från gatans elände och gifva dem en ny
chance i lifvet. — — —
D:r Barnardos hufvudkontor är ännu
kvar å det gamla stället 18—29 Stepney
Causeway. Där mottagas och förhöras
alla barnen, och man finner därför
ständigt en massa trasiga och eländiga
varelser som vänta utanför hemmets portar.
Många af dessa ha en sorglig historia
att berätta för examinatorn; och i d:r
Barnardos årsberättelser får man läsa
historier, som skulle anses osanna, om de
ej alla vore grundade på noggranna
personliga undersökningar. Vid ett tillfälle
sändes ett två års barn till hemmet genom
en missionär. Barnets moder hade dött,
när barnet var 3 månader gammalt, och
alltsedan dess hade det blifvit
systematiskt uthyrdt till tiggare. När polisen
blef besvärlig och ville veta barnets
hemvist, kunde man ej längre använda den
lilla förtorkade varelsen för att imponera
på medlidsamma människor, och så kom
barnet till Barnardos hem.
Albert Edward var ett öfvergifvet barn.
Hans mor hade tagit in på ett härberge
i London; hon föregaf ett ärende,
lämnade barnet i en gammal kvinnas vård,
gick ut och kom aldrig igen. Den
ofrivilliga fostermodern behöll barnet en tid.
En präst hittade detsamma senare. Det
satt då, iklädt en smutsig säck, invid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
