Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Sir Edward Burne Jones. Efter Julia Cartwright för »Ord och bild» af Helen Zimmern. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sir edward b urne jones.
26i
boliskt solgudens seger, när han söker
Medusa eller månen och vinner Andromeda
tillbaka från mörkret. Serien börjar med
gryning och slutar med skymning och
af-rundar sålunda ämnet till den helhet, som
Burne Jones’ poetiska instinkt alltid söker.
Alla dessa taflor tyckas framställa män och
kvinnor, men liksom parablerna hafva de
alla ett doldt syfte, -en hemlig mening.
Konstnärens kärlek till allegorien
föranledde honom att återgå till en sedvänja
bland renässansens mästare, nämligen att
framställa dygder, årstider och andra
abstraktioner i en serie enstaka figurer. Burne
Jones’ begåfning lämpade sig synnerligt väl
för denna konstart. Hvarje moment i hans
allegoriska taflor är omsorgsfullt uttänkt och
har erhållit ett vackert och poetiskt uttryck.
Ingenting blir åsidosatt, som kan höja vare
sig det hela eller detaljerna eller som kan
bidraga att framhäfva hufvudtanken. De
färger han använder, skiftningar och veck
på hans draperier, hans landskap och hans
himlar — allt har sin betydelse. Hvarje
ornament gömmer en tanke. Hvarje juvel,
hvarje broderi blir lefvande genom hans
fantasi, snideriet på en pelare eller ett
skrin, mönstret på damast och brokad, allt
står där med sin särskilda mening. En
serie målningar, benämnda Årstiderna, är i
synnerhet fin och vacker. På hvar och
en af dessa taflor läses en vers af William
Morris, som harmonierar med andan och
poesien i konstverket. Våren är en blond
flicka i en dräkt af ljust gräsgrönt, hon
håller i handen en kvist med blommor
och blickar tankfullt framför sig;
bakgrunden är blommor och draperier. Det
hela kommer en att tänka på späda löf,
gullvifvor och pingstliljor, hvilka hon
bringar med som sitt följe.
Vår’n jag är — för vek och varm
att på ord ej vara arm.
Sommarn först dig yppa skall
all min kärleks djupa svall.
Sommaren är en mörkhårig flicka med
ett förtjusande ansikte och en hvit, lätt
dräkt, kransad med rosor, stående på
marmorstegen till en kristallklar damm, där
blåa förgätmigej blomma vid hennes fot.
Efterlängtad sommar är jag,
växlingar och rosor bär jag;
vredgens ej på mig, jag ber,
0111 med fröjd jag tröttar er!
Hösten bär en rik röd dräkt och hål-
ANDRA SKAPELSEDAGEN. OLJEMÅLNING AF
EDWARD BURNE JONES.
ler i handen ett granatäpple; hon står
under de af frukter tyngda grenarna vid en
marmorfontän, kring växt af vattenliljor;
hon blickar sorgset framför sig, trött på
allt hon vunnit och endast längtande efter
hvila.
Hösten är jag, mätt på vinning,
trött mitt hjärta, tung min tinning;
ro är allt hvad jag begär.
Säg det ord, som frid beskär!
Vintern är en mogen matrona med
klara blå ögon och en lugn panna; hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
