Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Sir Edward Burne Jones. Efter Julia Cartwright för »Ord och bild» af Helen Zimmern. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sir edward b urne jones.
26i
och den sjette, i purpurklädnad, faller i
sömn. Arbete och måltider utfylla den
första delen af dagen; när natten närmar
sig, föra oss musik och hvila hand i hand
till sömn. Dessa allegoriska bilder,
intressanta och omsorgsfullt utförda som
de äro, utgjorde endast en ringa del af
konstnärens produktion under denna tid.
Men de gifva oss en bild at hans studier
och visa den väg hans tankar tagit under
den tid han tillbragte afskild från den
yttre världen. Under denna period var
det endast en liten krets af vänner som
fick se hans arbeten. Äfven hans gamla
beundrare förblefvo till största delen i
okunnighet om hvilken mängd idéer, som nu hos
honom i tysthet togo form. När, år 1877,
Grosvenor-galleriet först öppnade sina
portar, — detta den prerafaelitiska rörelsens
hufvudkvarter, som blifvit grundadt i
opposition mot den officiela Royal Academy,
hvars årliga utställningar äro ämnade att
vara uppvisningar af de bästa konstverken
för året, — gjorde den konstälskande
allmänheten först bekantskap med den store
målare, som lefde midt ibland dem. Och från
den dagen och tills nu hafva hans arbeten
blifvit allt mer och mer uppskattade. De
som älskade den italienska konsten sågo
med öfverraskning, att här fanns en
konstnär, född och uppfostrad i England,
hvilken hade en fantasi, lika full af mystisk
poesi, en skönhetskänsla lika stark som
någon gammal mästare från renässansens
dagar. Det var som hade plötsligt en ny
värld af glans och tjusning upplåtit sig för
dem. Den serie, som fått namnet
»Skapelsedagarna», intager en hög plats i det
allmänna omdömet, såväl på grund af dess
originalitet och dess fantasistyrka som till
följd af dess drömmande mysticism, dess
subtila. färgskönhet och dess konstnärliga
fulländning. Den förste af de sex
skapelsedagarna, en seraf med tre par vingar,
med den eldslåga öfver sin panna, som
är kraftens tecken, står i den grönaktiga,
tomma rymden och håller världsalltets klot,
som innesluter ljusets och mörkrets sfärer.
Serafens vingar äro matt purpurfärgade,
försmältande i djupaste blått, med här och
där ett penseldrag af klaraste guld. »Och
Gud skilde ljuset från mörkret». Den
andre, en ängel med sorgsna ögon, är klädd
i en dräkt af blått, skiftande i grått, har
mångfärgade vingar i grönt och blått och
FJÄRDE SKAPELSEDAGEN. OLJEMÅLNING AF
EDWARD BURNE JONES.
guld och framställer ordnandet af kaos.
»Och Gud gjorde fästet och skilde det
vatten, som var under fästet, ifrån det
vattnet, som var ofvan fästet.» Den sjette
och sista framställer Adam och Eva, hvilka
just mött hvarandra i Edens trädgärd vid
det förbjudna trädet, bortom hvilket den
lurande ormens väldiga ringlar svagt
framskymta. Vid foten af den sjette dagens
ängel sitter, blomsterkransad ibland rosor,
den sjunde, hvilodagens ängel, spelande på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
