Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Sir Edward Burne Jones. Efter Julia Cartwright för »Ord och bild» af Helen Zimmern. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 o
helen zimmern.
kande sjö, som i sitt kristallklara vatten
återspeglar deras blomlika anleten och
mångfärgade dräkter. Venus själf, skönast
och mest högvuxen bland dem alla, står
upprätt bland sina tärnor i en azurfärgad
dräkt med en myrtenbuske vid sidan; bakom
dem förtona i fjärran bergåsar, hvilka
inrama sträckor af gul sand och blånande haf.
Hvarje skugga på de aflägsna bergen, hvarje
blomblad af vattenliljor och förgätmigej i sjön
har målats med oändlig finhet. Det är en
tafla, som för ett ögonblick för oss bort
från denna värld och tillbaka till
Arkadien. — »Merlins förtrollning» är ett af dessa
till Arthurromanserna sig hänförande
konstverk, för hvilka alla målare och poeter
af den prerafaelitiska skolan visat så
mycken förkärlek. Här se vi den store
trollkarlen, fångad i förtrollerskans nät i
Bro-celiandes skogar. Under det blommande
hagtornsträdet, som i sällsamma bukter
slingrar sina grenar öfver hennes
hufvud, står Vivian i en dräkt af purpur
med den magiska boken öppen framför
sig; med ormlikt behag, med dansande
steg och trolskt svängande händer
snärjer hon den vise och röfvar ifrån honom
hans makt. Redan har den ödesdigra
tjusningen börjat verka, och dödens stela,
glasartade uttryck smyger sig öfver Merlins
ansikte, där han ligger vid sirenens fot,
»förlorad för lif och verksamhet, för ära
och rykte». — »Kärlekssången» är det mest
fulländade uttrycket af Burne Jones’
romantik. I färg och behandling erinrar den
om Giorgione, och, sanningen att säga,
om den store venetianarens föredöme
ej varit, skulle denna tafla kanske aldrig
blifvit till. Det är en älsklig idyll: denne
af kärleken besegrade riddare i sin
kar-mosinröda jacka och sitt glänsande harnesk
lyssnande till sin älskades orgelspel i
blomstergården, där kärleken trampar
or-gorna och den sjunkande solen
kringgju-ter slottets torn och de fjärran
skogarna med aftonens strålande glans. Det
var särskildt på denna tafla Swinburne
hän-syftade, när han tillägnade Burne Jones sitt
första band af »Poems and Ballads». De
fyra taflorna, framställande »Pygmalion och
bilden», voro äfven påverkade af »the
Earthly Paradise» och utarbetades under
loppet af tio år. Den första af de fyra,
kallad »Hjärtats trånad», visaross den
högvuxne bildhuggaren med de mörka ögonen,
ett mångsträngadt instrument. »Och Gud
sade: Vi vilja göra människan efter vårt
beläte, till vår afbild! Och han hvilade på
den sjunde dagen!»
» Venus-spegeln» ären af dessa blida
skönhetsdrömmar, med hvilka konstnären efter
de gamle florentinske och venetianske
mä-starnes föredöme älskade att hugna sin själ.
I en grönskande dal, under en djupt blå
himmel, ses en grupp af nio unga mor i
olika ställningar knäböja kring en blän-
FEMTE SKAPELSEDAGEN. OLJEMÅLNING AF
EDWARD BURNE JONES.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
