Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Sillfiske på sydkusten. Af Jacob Hilditch. Öfversättning från norskan. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILLFISKE PÅ SYDKUSTEN.
SIS
kulor med undersköna landskap inuti,
sockerskålar af konstmässigt gjutet och
färgadt glas, o. s. v. -— allt detta tyckes
ju dock tyda på, att mor också ser litet
af förtjänsten.
Hon förstår ens mening och skakar
på hufvudet.
»Ack nej, det är då minst den tredje
eller fjärde spegeln, som nu står där.
Frampå sommaren blir den borta; då tar
han, Johan, och säljer den — —»
till Pettersons agent och fick ackurat en
krona och tjugu öre mer för hvar eviga
tunna än de, som kom en timma senare —
se då hade agenten fått telefon om att
priset hade sjunkit, förstås! — Har ni
hört talas om Oktavius Gustafson,
kolportören? Jaså, ni har inte det. Jov
det är en karl det, som kan tala om
brännvin och satan. A, du himmelske!
Han talar om sönda’rna oppe i Halsvik.
Och så har han glasögon och ett så stort
från sillfisket. teckning af dörnberger.
Hon tittar just ut genom fönstret.
»Usch, om jag bara visste, hvar allt det
le’a brännvinet kommer ifrån! Här får
ju aldrig annars under hela året säljas
brännvin i fiskläget, men se bara så fulla
de där karlarne äro! Det är väl de där
eländiga tattarbåtarna som komma med
det. För resten har jag hört sägas, att
Even Rækerika fick skepparen på
»Marit» att köpa ett helt ankare med
brännvin åt honom häromsistens. Even kom
in till salteriet med öfver trettio tunnor
sill i skutan i onsdags, och så sålde han
gult skägg, så han ser riktigt
majestätisk ut. Ja, det är en gudsman, som är
bra att ha i silltiden, det — —».
Vid fönstret mot sydsidan i stugan
sitter gammel-farfar — stora vuxna mäns.
gamle farfar; ban sitter med händerna
sammanknäppta på bordet. Han sitter
och värmer sig i decembersolens matta
strålar och ser förundrad ut öfver viken
med allt dess myllrande lif. Han är
lomhörd, den gamle, och frågar oftast
»hä?» eller »hvaffernå?» när man talar
till honom. Själf talar han så lågt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
