Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - En konungafamiljs afsked från sitt land. Ur efterlämnade anteckningar af Georg Ameen. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG AMEEN.
316
öppnat den, svarade ett ord. Konungen
hade sedan frågat herrarna, om något
annat fruntimmer än drottningen var
med på resan, emedan han tagit miste
om vagn och hållit på att stiga upp
däri, men mötts af en främmande
fruntimmersröst.
Drottningen ledsagades af ingen
annan dam än sin tillgifna kammarfru Del’
Sasso, som följt henne till Sverige och
nu följde henne i — eller nr r—olyckan.
Amiral Puke fick nu försprång, så att
han ankom till Karlskrona natten
emellan lördagen och söndagen den 9 och
10 december men den kungliga
fångtransporten icke förr än söndagens
eftermiddag. Drottningen hade varit nära
att blifva allvarsamt illamående, hvilket
äfven förorsakat uppehåll.
Skymningen hade redan inträdt, då
kungliga familjen anlände till sin sista
bostad på svensk jord. Några nyfikna,
som vagnarne ditlockat, åsågo
urstigan-det. Det s k. Kungshuset i Karlskrona,
tillika upplåtet till boställe åt
befälhaf-vande amiralen, var det första hus, som
drottning Fredrika beträdde och bebodde
i sitt rike; det var nu det sista.
Med hvilka olika känslor trädde hon
icke öfver samma tröskel nu! Med
ansiktet nedböjdt och undangömdt i den
hvita zobelbrämade pelissen ilade hon
in i mellersta förmaket. Konungen
kvardröjde i salen, där åtskilliga af stadens
auktoriteter voro samlade att emottaga
honom. Här hade de kungliga
personerna ett ögonblick kunnat drömma sig
åter i det förflutna. De emottogos
åtminstone inomhus efter det vanliga
kungliga ceremonielet, förmodligen enligt så
bestämda förhållningsorder.
Strax efter konungens och
drottningens ankomst anlände äfven den tioårige
prins Gustaf. Han hade, under d. v.
general-adjutanten och baronen,
sedermera excellensen och grefven Carl Hen-
rik Posses vård, förts en annan väg,
under namn af en ung grefve (Rosen eller
Wachtmeister) och så verkligen varit
ansedd t. o. m. hos baron Posses på
Rosendal vid Jönköping boende farbror, vice
presidenten i Göta hof-rätt, hvars
älskvärda, gästvänliga friherrinna
särdeles-omhuldat det snälla barnet, den lille
grefven.
I Jönköping blef prinsen dock
igenkänd af en smed;, som tillkallades för att
laga ett af vagnshjulen. Då baron Posse
märkte detta och smeden begaf sig bort
under föregifvande eller måhända för att
verkligen hämta flera verktyg, skyndade
han sig, à tont risqne, undan med sin
dyrbara klenod i den söndriga vagnen,
och upphann således, förr än väntadt var,
Karlskrona, där deras ankomst väckte
föräldrarnas synbarliga glädje. De lära
nämligen sväfvat i ovisshet, om de skulle
få prinsen med sig eller ej, och de
maktägande lära å sitt håll befarat
möjligheten af hinder för prinsens säkra
undanskaffande. Det är bekant, att ett icke
obetydligt parti, de s. k. Gustavianerna,
väl ingått på nödvändigheten af f. d.
konungens skiljande från regeringen men
ingalunda velat straffa »fädernas
missgärningar in på barnen» utan fästa
Gustaf den III:s krona på Gustaf den V:s
hufvud. Man fruktade därför öfver allt
planer och hinder för prinsens förande
ur riket. Synnerligast var det från
Skåne man befarade kontra-revolutionära
försök, ty där härskade en mäktig man,
af stora egenskaper och mycken
förmåga, men som vederbörande just aldrig
visste, hvar de hade, och som ansågs
för en af Gustavianska partiets
hufvudmän.
Då prinsen i salen emottogs af amiral
Puke, den han väl kände, kastade han
sig gråtande om hans hals. Prinsessorna
kommo först flera dagar efteråt,
eskorterade af baron C. v. Otter. Med dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
