Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - En konungafamiljs afsked från sitt land. Ur efterlämnade anteckningar af Georg Ameen. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KONUNGAFAMILJS AFSKED FRÅR SITT LAND.
SIS
hållning. Med förnäm värdighet räckte
hon sin åtta-åriga hand att kyssas icke
endast till barnen i huset utan äfven till
deras mor, något som drottningen själf
aldrig tillät. Prinsessan Amalia var ett
skönt barn, mycket liten och späd, men
när hon vände ryggen till, stördes
skönheten genom den olyckliga puckeln.
Prinsessan Cecilia, då endast två-årig,
var i ett särdeles stort anseende hos
fadern, som tillskref henne profetisk
förmåga. Hon hade förutsagt, att de skulle
få vind att segla på söndagen.
Konungen förlitade sig fullkomligt därpå, och
det slog också verkligen in.
Embarkeringen skedde dock några dagar förut.
Flera sändebud (öfverste-kammarjunkaren
baron Hamilton, förste hofstallmästaren
grefve Stenbock, grefve Gyllenborg m. fl.)
hade kommit från Stockholm från
därvarande kungliga familjen för att
»komplimentera» de bortresande.
Komplimanger’. Dessa kunde från andra vara ett
hånligt: Lycka på resan! — En fanns
dock, som inga »komplimanger» sände,
och helt visst dock, med den fulla rätt
hon därtill ägde, följde flyktingarna med
det lifligaste deltagandes ömma känslor.
Då ofvannämde herrar »officielt»
framfört komplimangerna, lämnade de äfven
särskilda bref både från Karl XIII,
Hedvig Charlotta och prinsessan Sofia
Albertina; men grefve Gyllenborg hade
endast muntliga hälsningar att framföra
från enkedrottningen. Detta inverkade
synbart på Gustaf Adolf, och han yttrade
till och med högt sin ledsnad och
saknad att icke få en rad från sin mors
hand. Men just därför, att hon var mor,
hvad kunde hon väl hafva skrifvit?
Vid första underrättelsen om Gustaf
Adolfs afsättning den 13 mars beredde
enkedrottningen sig att skynda till
konungen, men hon forekoms af hertig
Karls inträde i hennes rum. Deras
samtal fördes naturligtvis inom slutna dör-
drottning fredrika. gravyr af a. u.
berndes efter målning af g. d. bossi.
rar, men därigenom transpirerade dock
de orden af enkedrottningens mun:
»Ehvad som händer, hoppas jag Ers
Kongl. Höghet förekommer all skandal
för mig !■>■> Ögonvittnen hafva beskrifvit
Sofia Magdalenas sista afsked från
Gustaf Adolfs familj. Man förundrade sig
öfver hennes köld eller sinnesstyrka, men
då hon skulle stiga i vagnen, skälfde
hela hennes kropp så, att man måste
lyfta henne upp.
Timman för embarkeringen var
bestämd, men’ f. d. konungen tog sig af
de erhållna brefvens besvarande
anledning att fördröja den och förblef vid sitt
skrifbord, ända till dess mörkret inbröt.
Hans skrifplats var vid innersta fönstret
i mellersta förmaket. Dörren till
salongen stod öppen, där den vanliga
societeten var samlad.
Då f. d. konungen blef varse
värdinnan, kom han ut och hälsade på henne,
talade om hälsotillstånd och väderlek.
Hos hela omgifningen visade sig dock
en orolig spänning, hos mången djup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
