Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Brukarens sånger. Af Ingemar Finne von Melstedt - Valborgsmässa - Midsommarvaka - Sådd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRUKARENS SÅNGER.
Af INGEMAR FINNE VON MELSTED.
Valborgsmässa.
Nu mörknar fästets blåa kupa
öfver åkrar, skog och slätters grus
och förvårkvällens trånadsdjupa
skuggor skymma öfver hem och hus.
Då tänder jag på bergets stupa
Valborgseldens unga segerljus
och låter heta tungor glupa
öfver törets trå med girigt sus.
Jag lämnade mitt grubbels håla
och de domnadstunga tankars gång,
när östersol jag kände stråla
varmare mig mot på tröskelspång.
I skälm jag spände tyst min fåla
och mot höjden drog med virkets fång.
Jag gläds, när dessa bränder köla
under löfvets sprickning, lärkans sång.
Lys våren in, du friska låga,
i mitt sinnes frusna ödeland
och unna svar den gamla fråga,
som i långan tid mig fjätterband.
Mig skänk en plötslig lyckas råga,
ej jag nöjes med ett fattigt grand.
Jag vill ha tröst för vintrig plåga
af en vänligt vid och gifmild hand.
Midsommarvaka.
Polskans klapper, jungfruskratt,
stråkens skorr mot felasträngar
ljuda genom klarljus natt
öfver ås och slåtterängar.
Ord och bild, 8:e årg.
Frylets stänglar, rågens strån
hviska vekt i drömskir dager.
Lätt från herrgårdshäckens slån
hvitblomdoftens ånga drager.
Nu är alla löftens tid,
Margit, du min gåfva maka!
Kom med mig i lummig lid
till vår kärleks sommarvaka!
Hör du vindens vals i skog,
susets sång i barrig krona?
Ugglelåten ändtligt dog,
blida soningsröster tona.
Liens stålegg strykes snart
blank och skarp mot sliparstenen.
Bondegossen skär med fart
hagens klockor, starr vid renen.
Fyllda ax på skördens dag,
slagans gång i bergad gröda
följa odlarns tunga tag
vid hans värf i vårens möda.
Ock vår unga lyckas frö
skall i blom och frukter springa.
Födas, älska, fostra, dö,
det är lott för rik och ringa.
Sådd.
Min åkers mörka marle är röjd
och djupt af järnet randad,
dess jord, af harfvens tänder plöjd,
med såningssädet blandad.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
