Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Psyko-grafologiska ströftåg. Af Gurli Linder. Med 43 skriftprof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
(fredrik ii af preussen.)
År 1622 skref en italienare vid namn
Baldo en bok med titeln »Dumoyende
connaitre les mæurs et les qualités d’un
écrivain d’aprés ses lettres missives».
Detta arbete öfversattes till latin och
trycktes fyrtio år senare i Bologna.
Baldo förtjänar att särskildt nämnas i
grafologiens historia, därför att han
uttalade två af fundamentalsatserna vid all
grafologisk forskning, nämligen att ej
på långt när alla slags dokument hafva
samma betydelse vid karaktärens
bedömande samt att grafologen måste ha
tillgång till många stilprof, om han skall
kunna noggrant undersöka, hvilka
penndrag som äro väsentliga och hvilka
tillfälliga, samt i hvad mån
arbetsmaterialets: bläckets, papperets och pennans,
beskaffenhet influerat på stilen. Det är,
säger Baldo, endast brefvet eller,
närmare bestämdt, det intima brefvet, som
lämnar ett i allo tillförlitligt
forskningsmaterial. Andra stilprof äro att likna
vid konvexa eller konkava speglar, som
förminska eller förstora dragen och i
hvarje fall rubba de riktiga
proportionerna.
Utrymmet tillåter mig ej att här steg
för steg följa grafologiens utveckling
efter Baldo, och jag inskränker mig
därför till att nämna blott några af dess
pionierer.
När Lavater var sysselsatt med sitt
stora arbete i fysionomi, skickade Goethe
honom ett bref, hvari han berör
handstilens förhållande till karaktären och
ställer sin egen stora autografsamling till
Lavaters förfogande. En af ättlingarne
till Goethes bekante vän von Knebel
har berättat mig, att när dennes son en
gång bad, Goethe om ett sigillaftryck för
en af honom påbörjad samling, han af
Goethe uppmanades att i stället samla
autografer. Rådet följdes, och grunden
lades till en autografsamling, som sedan
alltjämt ökats, så att den i närvarande
stund äger flera tusen nummer, däribland
många dyrbara. Den Goethe-autograf,
som finnes afbildad å föregående sida,
tillhör nämnda samling.
Lavater ägnar i sitt ofvannämnda
arbete flere sidor åt frågan om handstilens»
psykologiska betydelse men påstår, att
han som grafolog begränsar sin
ärelystnad till att samla material för kommande
sekler. i>En idé», säger han, »lämnar
jag till begrundande åt alla dem, hvilka
liksom jag bli slagna af den: jag
märker nästan alltid en förundransvärd
öfverensstämmelse mellan talet, gången och
stilen.» Detta är en iakttagelse, hvilken,
liksom C. J. L. Almqvists om personer
och färger, först man hör den, synes röra
sig med inkommensurabla storheter, men
hvilken, när man fått det rätta greppet
på den, visar sig vara af en
häpnadsväckande allmängiltighet.
Vid midten af 1800-talet uppdyka än
här och än där — i Liège, Lyon, Paris
m. fl. städer — grafologer, som mot
kontant erkänsla stå till allmänhetens
förfogande med stilkonsultationer.
Bland senare tiders författare i
grafo-logi märkas Feuillet de Conches, i »Les
causeries d’un curieux», målaren Delestre,
i »De la physionomie» och slutligen den
egentlige upphofsmannen till hela den
moderna grafologien, den förut nämnde
abbé Michon*. Han framställde ett
grafologiskt system och höjde därigenom
grafologien till rang, heder och värdig-
* Michon var född i La Roche Fressange 1806
och dog 1881. Han skref flere arbeten i grafologi,
bl. a. Les mystères de l’écriture, L’histoire de
Napoleon fer d’aprés son écriture, L’histoire de
1’ec-riture och L’écriture des Français depuis 1’époque
mérovingienne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
