- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
362

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Nådig herrns älgjakt. Af Erik Hedberg. Med 4 teckningar af författaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

362

erik hedberg.

Herrarne voro kolossalt generade.
De tittade brydda på hvarandra, och
hade det ej varit för skams skull, så
hade båda tagit tillbaka och skyllt på
hvarandra sina förra stolta ord om träffarne.

— Nåå, hur ska vi göra? upprepade
Larsson.

— Ja, säg själf. Månn det ej blir bäst,
att Larsson risar ner honom och
försöker dölja spåren och att vi förresten
håller tyst med det här.

— Jo, det blir väl vid det, menade
Larsson och valkade bussen ett tag,
innan han gaf sig i väg för att fullgöra
sitt uppdrag.

Herrarne voro ensamma. Och voro
i allt annat än behaglig sinnesstämning.
Tystnaden var odräglig. Något var man
tvungen att säga.

— Vet du hvad, började
generalkonsuln — din karl där, jag menar Larsson
har inte något trefligt uppträdande, han
borde verkligen educeras. Vore jag som
du, så . . .

— Ja, kära du, men min salig far
satte sånt värde på honom, och därför
får man väl dras med honom — nådig
herrn torkade intensivt sin monocle —.
Förbannadt fatal historia det här. En
lycka i olyckan är emellertid, att
Larsson, som jag tror, åtminstone har den
förtjänsten, att han ej pratar bredvid
mun.

Karlarne från drefarmarne började
komma fram och stodo i grupper
aktningsfullt en bit på sidan om nådig herrn
och herr generalkonsuln. Så small det
ett skott bortifrån skogvaktaren.

— Larsson skjuter för att locka
tillbaka Ralle, upplyste nådig herrn.

Då gamle Larsson efter en stund
syntes komma fram på mossen, hade han
verkligen Ralle i koppel. Han gick
långsamt, och trött såg han ut. Trist och
utledsen var han, som ni kan förstå, men
en gång stannade han ändå och gaf sin
flämtande kära Ralle några smekande
strykningar öfver hufvudet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free