Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Tidningsankan. Af Nat. Beckman. Med 5 teckningar af Albert Engström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidningsankan.
365
manska språken, utan ock många andra,
hvilka till det yttre äro rent germanska
ord men antagit betydelser, som
utvecklats under inflytandet af romanernas
lifligare fantasi. Vi finna också, att ordet
är vida äldre än t. ex. kannibal-ankan.
Vi möta nämligen redan 1650, i en
Dic-tionnaire comique af Oudin, en fras:
veiidre des canards a moitiè, som
betyder narra, lura. Dess sammanhang med
det modernt franska c an ard, vårt
tidningsanka, är omisskännligt, i synnerhet
som flera franska ordböcker från
1700-talet upptaga frasen donner des canards
à quelqu’un, »narra». Vi bruka visserligen
»servera ankor», men att »torgföra
ankor», »sälja ankor» kunde vara lika bra.
Uttrycket sälja ankor återfinnes för resten
redan tidigare i en af Littré från 1612
citerad fras »vøus ètes un bailleur de
canards», hvars ännu i frasen »bailleur de
bottrdes-», pratmakare, kvarlefvande, eljes
föråldrade bailleur ursprungligen betyder
just säljare. En fransk språkforskare,
Darmesteter, har också försökt från den
af Oudin gifna utgångspunkten förklara
tidningsankan. Den efter honom
citerade frasen skulle betyda: sälja halfva
anden och ta betaldt för en hel, hvilket ju
onekligen är ett bedrägeri, kanske blott
ett allt för groft för att här hjälpa oss.
Men äfven denna förklaring
tillfredsställer ej en god historisk metods kraf.
Darmesteter har förbisett, att ankan har
äldre släktingar, att det för en gångs
skull är på germansk botten som ett
vandringsord först dyker upp. För ej
A- E
länge sedan gick genom svenska pressen
en liten notis, mig bekant ur Göteborgs
Handelstidning, att tidningsankan skulle
härstamma från själfvaste Luther. Han
skulle någon gång ha gjort ordet lug-ente,
»lögnanka», såsom hånfull omstöpning af
»legende». Ur denna sammansättning
skulle ankan ha fått sitt dåliga rykte.
Det förhåller sig med denna notis
som med så många af dessa
tidningsankornas bättre ansedda kamrater: den för
oss nog ett godt stycke åt det rätta hållet
men tål åtskillig korrigering i detaljerna.
Först. är det ej Luther utan Fischardt,
som är skapare af ordet lug-e7ite, och för
det andra är det ju ej troligt, att en i direkt
antikatolskt syfte gjord, icke synnerligen
lyckad ordlek, skulle på tre fjärdedels
århundrade ha tagit fäste i det katolska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
