Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Intryck från konstutställningarna. Af Karl Wåhlin. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intryck från konstutställningarna.
379
bär och där och den sommarvarma luftens
spel äro gifna med mycken säkerhet.
Några bronsgjutningar efter Per
Hasselbergs sista skisser erinra oss om en af
de största förluster, som den svenska
konsten sedan lång tid lidit. Vid sidan af
dem finner man några arbeten af mycket
måttligt omfång af den svenske bildhuggare,
vid hvilken Hasselberg fäste de största
framtidsförhoppningarne,nämligen Christian
Eriksson. Denne har mer och mer
utbildat sig till en »Kleinkiinstler» af hög
rang. Hans 1894 i modell utställda
dekorativa fat »Lifvet», på sin tid omtaladt
och afbildadt i »Ord och bild», ,är nu af
konstnärer drifvet i silfver. Det känsliga
arbetets metalliska verkan är ej fullt så
liflig som man väntat — kanske skulle det
vinna på en beläggning af fonden med
matt förgyllning. De i brons för grefve
Clarence von Rosens palats utförda
elektriska strömbrytarne med sina figurmotiv i
liten skala äro deliciöst genomförda
konstverk. Med sitt ömtåliga konstnärssamvete
måste Eriksson åt det minsta och
hvardagligaste föremål gifva en lika genomförd
karaktär och en lika intagande fulländning
som åt sina arbeten i naturlig och kolossal
storlek.
I »En ung målare», byst af Harald
Sörensen-Ri7igi, framträder en ny
konstnär med kraf på uppmärksamhet. Han
skildrar en man af sin egen generation,
hvars hufvud jäser af idéer, som han ännu
ej är i stånd att forma och behärska.
Tankfull lutar han hufvudet i den ena handen,
medan han stöder armbågen i den andra
— stora, smidiga, välformade konstnärs-
händer. Synerna draga förbi honom, lifvet
öppnar sig för honom med sin rikedom
och med alla de svårigheter, som det gäller
att öfvervinna . . .
dog fred er ej det bedste,
men at man noget vil.
Det skulle varit af intresse att stanna
vid ännu flere af de konstnärer, som gåfvo
sin insats i utställningarne — så bl. a. vid
Kallstenius, Schultzberg, Bergström, Erik
Hedberg, Genberg och Carl Johansson å
Svenska konstnärernas förenings utställning,
vid Per Ekström och Thegerström,
Fjæ-stad och Bianchini å Konstnärsförbundets
utställning. Men jag fruktar för att redan
hafva öfverskridit gränsen för det omfång,
som jag afsett åt denna öfverblick, och jag
hoppas att framdeles få i något liknande
sammanhang tillgodogöra mig intrycken af
äfven de konstnärers arbeten, som denna
gång ej trädt fram i första planet Det
har framför allt varit mig angeinget att
skizzera några af de drag, som röjt de
största lynnesegendomligheterna och som
markera den nuvarande kampställningen
hos oss i det eviga eröfringståget mot
konstens ideal. Öfver hufvud taget bära årets
utställningar vittne om ett lugnt,
planmässigt framskridande mot medvetna mål.
Jäsningsprocesserna från detta och föregående
årtionde hafva kulminerat, och tack vare
dem utvecklar sig en organisk förnyelse,
hvars närvaro och kraft vi känna, om vi
också ännu icke kunna såsom helhet
klartupp-fatta de former i hvilka den tagit gestalt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
