Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - En blick på den moderna teologien. Af N. J. Göransson. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en blick på den moderna teologien.
387
oaktadt ville han icke förkasta den kristna
religionen. Visserligen blef teologien till
en början en stötesten för honom, men
han lät dock barndomstron fritt sända
sina varma strålar in i sitt hjärta, och
där brötos de snart genom det rika
bildningselementet till en skön reflex. Det
blef en jämförelsevis ny företeelse, och
det var Schleiermacher teologi. Han
kunde nu i dess kraft förkunna den gamla
religionen i ett nytt språk, som tilldrog
sig uppmärksamhet från teologiens
bildade föraktare.
Han bad att få erinra dem om något,
som de icke hade bort förgäta, nämligen
att under hvarje yttring af mänsklig
förmåga finnes någonting, som är
rikare, personligare än dessa yttringar
själfva. Han ville icke säga dem, att
kristendom vore vissa tankar eller vissa
yttringar af vilja, — hvilket de icke
heller vore benägna att tro — men han ville
fästa deras uppmärksamhet på känslan,
icke den grumliga eller sinnliga, utan
den, som var ett med den stämning, i
hvilken de ville behärska tillvaron, den
känsla, som är ren och klar och skön.
Och han ville säga, att känslan, så
fattad, vore just sinnet för detta stora hela,
hvaraf vi alla äro yttringar. Det är en
känsla af beroende, men en som dock
ej trycker ned sinnet utan upplyfter det.
Det är andakt och frid tillika. Och han
menade, att detta var religion, hvars
område vi sålunda beträda, när vi ställa oss
inför naturen och uppfatta henne
enhetligt, så att vi få en förnimmelse af
harmonien och oändligheten tillika.
Schleiermacher utgaf väl icke denna
känsla för att vara kristendom, men han
betraktade den som religionens allmänna
tillvarelsesätt, hvaraf kristendomen var en
särskild yttring, och visserligen en yttring,
som var den fullkomligaste af sitt släkte.
Kristlig fromhet uppstår då, menade
Schleiermacher, när den allmänna reli-
giösa känslan kommer att stå under
inflytande af Kristus, förmedlad på det
sätt, som ens egen historia gifver vid
handen. Och på detta slag af fromhet
ville han särskildt fästa sina samtidas
uppmärksamhet. Ty de kunde icke sägas
hafva någon bestämd hemort på
religionens allmänna marker, om de icke sökte
den i sin egen historia. I sin rena
all-männelighet kunde icke religionen
finnas utom i abstraktionen, och det vore
sålunda rätt förklarligt, att den
förnuftsreligion, som en tid varit på modet, skulle
visa sig kraftlös. Religionen är
ursprung-ligare och rikare än reflexionen öfver
henne; därför vore det orätt att mena,
att man i tanken kunde skapa sig ett
surrogat för henne, man måste ansluta
sig till det religiösa medvetandet, sådant
det finnes som ett lefvande faktum.
Därför är endast den kristliga fromhet fullt
naturlig och lifskraftig, som ställer sig
på konfessionel grundval.
Schleiermacher fattade sin uppgift
som teolog så, att han hade att
vetenskapligt utveckla det protestantiskt
kyrkliga religionsmedvetandet. Men han lade
vikt vid, att det skulle ske vetenskapligt,
och därmed förstod han, att
religionsmedvetandet skulle ställas i en lefvande
växelverkan med ens kunskap om
världen och sålunda utvecklas till klarhet
och harmoni med vår andes naturliga
innehåll. Teologien skulle till innehållet
bli en historisk vetenskapsgren, men
formen skulle vara i beroende af den
allmänna bildningsnivån. Man måste
därför fritt bemäktiga sig föremålet för
teologien, tillåta kritisk belysning och
jämförelse med andra religioner och sålunda
sammanfatta det i en enda idë liksom
i fågelperspektiv för att sedan kunna
framlägga det i dess naturliga mångfalds
moment som ett harmoniskt helt.
Från dessa synpunkter kunde
teologien framställas så, att både det religiösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
