- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
392

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - En blick på den moderna teologien. Af N. J. Göransson. Med 5 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.392

n. j. göransson.

universums oändlighet och makten af dess
ordning måste den praktiska lagen i
Kristi medvetande betraktas som
oerhörd, som endast kan förklaras så, att
den vill lära oss att tala om en Fader,
som är i himlen. I Kristi medvetande
och verk såg Ritschl därför den Gud
vara uppenbarad, som sätter oss i stånd
att öfver hufvud tänka oss samvaron af
naturen och andelifvet. I Jesu Fader,
måste det vara, som det allt omfattande
ändamålet för oss har sitt fäste, hvilket
i evangelium fått namn af himlarnes rike
eller Guds rike.

I hvarje metafysisk spekulation, som
söker att fatta Gud på annat sätt än som
det högsta ändamålet för andelifvet, kunde
Ritschl icke se annat än en olycklig
sammanblandning af natur och ande, som,
om den fullt genomfördes, måste leda
till panteism. Han var därför rädd för
att införa s. k. »Seins-urtheile» i
teologien (omdömen som utgå ifrån den
förutsättningen att det gudomliga är
substantielt). Men så snart man pä
rationalistiskt vis begagnade sig af begreppet om
allmän giltighet i fråga om Gud, var det
omöjligt att icke från synpunkten af det
varande betrakta Gud såsom substans
och underlag för universums lagar. Ritschl
måste därför anse det som bättre och
mera fruktbringande att uteslutande
begagna sig af »värdesomdömen», hvilka
han ansåg sammanfalla med den
bevisning af sanningen, som tillskrifvas den
helige ande. Att utan hänvisning till
människans värdesomdöme bygga
sanningen direkt på den helige andes verk
har ofta visat sig vara sammanhängande
med en böjelse för mystisk stämning,
hvarvid en falsk metafysik lätt kunnat
insmyga sig genom en bakport, och
därför misstänkte Ritschl denna utväg,
kärft som hans lynne var, och han
betonade sålunda så mycket mera ordet
värdesomdöme. Han ansåg religionen

vara ett allvarligt själfbedömande, ett
igenkännande af den egna sedliga
bestämmelsen och förtroende för den
andliga makt, som för oss uppenbarar det
högsta af alla ändamål. Det hade
Kristus gjort; därför ansåg Ritchl, att
teologiens enda riktiga metod vore att taga
Kristi religiösa medvetande som
utgångspunkt. Ritschl hade en genomgående
misstro till kunskapsförmågan, såväl den
teoretiska som den praktiska, såvida den
icke lät sig befruktas af historiskt klara
realiteter. Han betraktade det som en
nödvändighet att varda lärjunge, men en
försiktig lärjunge, som gjorde till sin
uppgift att skilja »detta ifrån detta» och
som icke lät sig öfverrumplas af
känslorna.

Man har anmärkt, att Ritschls teologi
rent principielt är anlagd på att bli
auk-toritetsträl. Och den skulle väl äfven
bli det, om icke dess upphofsman så
starkt betonat det vetenskapliga krafvet.
Det egendomliga är emellertid, att han
på fullt allvar menat, att detta kraf på
vetenskaplighet kan upprätthållas, utan
att sanningsbevisningen blir teoretisk.
Detta har gjort mången villrådig. Om
vi skola få en klar förnimmelse af hvad
som utgör den moderna teologiens
hjärtpunkt, måste vi något närmare aktgifva
på Ritschls ståndpunkt i detta hänseende.
Frågan om vetenskaplighet får då
naturligtvis icke undersökas på något annat
område än det mest centrala, ty eljes
upplöser sig hela spörsmålet i
meningslöshet.

Ritschl erkänner, att kristendomen
förutsätter, att Gud är verklig såsom
person, hvilken tänker och vill sitt rike.
Men vetenskapen, säger han, står
rådvill inför uppgiften att bevisa Guds
personlighet. Dock kan och måste
vetenskapen i detta teologiens allra heligaste
utföra ett verk, som är så mycket
nödigare, som godtycket och svärmeriet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free