Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - En blick på den moderna teologien. Af N. J. Göransson. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en blick på den moderna teologien.
393
eljes skulle insmyga sig och fördärfva
kristendomen. Detta verk är först att
medels det omsorgsfullaste tänkande visa,
att intet hinder ligger i vägen att tro
på Guds personlighet. Tron skall vara
förtroende, men det får icke gifvas på
bekostnad af ens teoretiska
förmögenheter. Ritschl söker att komma undan
alla svårigheter i detta stycke genom
att helt empiriskt analysera
personlighetsbegreppet, hvarvid han kommer till
ett agnostiskt resultat.
Det som vi skatta högst hos en
människa, säger han, är detta, att hon är
oändligt mottaglig för andlig tillägnelse
och att hon med sin vilja förmår att
genombryta de egendomligheter i naturanlaget,
hvilka ursprungligen begränsade henne.
Den, som vi erkänna som en stor
personlighet, upptager omgifningarnas
inverkan, så att de bli säkra medel och
ej hinder för hans utveckling; han visar
sig kunna gripa tidens företeelser i
vingarne och behärska dem, och viss som
han är att alltjämt varda mäktig af
utveckling, närer han i sitt hjärta ett hopp,
som icke inskränkes af tiden. Beakta
vi detta, menar Ritschl, så måste vi
erkänna, att personlighetens högsta
stadium är för oss okändt, men därför måste
äfven Guds personlighet vara tänkbar.
Från uppenbarelsens synpunkt är det
icke nödigt att inlägga i Guds
personlighet något annat än det, som
sammanhänger med kärleks- och rättfärdighetsviljan.
Därför polemiserar Ritschl såväl i
kristendomens som i vetenskapens namn mot
de teologer, som betrakta Guds
personlighet såsom »i sig varande, för sig
varande och genom sig varande». Han
menar, att det är ett tecken till
oförmåga att tänka anden själfständig, om
man tilldelar honom hvilande
egenskaper. Dessa, som äflas med att bevisa
Gud vara en substans, gå tillväga så,
säger han, som om de först ville resa
A. HARNACK.
upp ett skelett och sedan på detta
vidhäfta andens egentliga kännetecken. Och
hvartill tjänar det? Det gifver oss ju
rikedom nog att komma ihåg Guds vilja.
»Såsom orsak till allt det som blifver
påverkas Gud blott af sådana
egenskaper, som han utrustat sin skapelse med
och som han genomskådar såsom
verkan af sin egen vilja. Ingenting af det
som inverkar på den gudomliga anden
är honom ursprungligen främmande, och
ingenting behöfver han först tillägna sig
för att vara själfständig; fastmer är allt
hvad i världen är för honom i grunden
uttryck af hans egen själfverksamhet; och
det, som af tingens rörelse återverkar
på honom, känner han blott som
kretsloppet af den verklighet, som genom
honom själf blifvit möjlig. I det han i sitt
omdömes och sin afsikts enhet
sammanfattar allt, som blifver, är han evig. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
