Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Katten. En fantasi af Hugo Gyllander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
hugo gyllander.
Råttframtidsidealens land,
där alla ha att gnaga!
Du byggs på ord, du byggs på sand,
du är en hopgjord saga.
Du byggs på sand, du byggs på ord
af de små gråa djuren. —
Men utanför, på solhet jord,
där sväller bjärt naturen.
Den sväller het, den springer kring,
den pinar och den klagar,
den dödar gladt för ingenting,
den jublar, när den jagar.
Jag känner blodets doft — dess rus!
Det ryser och det frustar. —
Mot höjden slår ett väldigt brus
af tusen vilda lustar.
En skriftlärd mus docerar nätt
och djuptänkt utan like
om råttans värde, råttans rätt
och råttans framtidsrike.
Jag grinar fram mitt tysta svar:
Gån! Edra bröder halsen:
ej annat värde råttan har,
än det hon har i pälsen!
Och eder rätt! O, käre vän,
begagna’n, när det passar.
Men längre sträcker sig ej den
än edra gnagartassar.
Ditt framtidsrikes lyckovår,
med hvilken stolt du kråmar,
den kommer först, när varg blir får
och öknens lejon råmar.
Nu vandrar lifvet utan mål.
Så trött och tomt det vankar.
Jag sitter dyster i mitt hål
och tuggar kärfva tankar.
Min blick blir skum, min tass blir lam,
min päls blir grå i buren.
Ack, blott till namnet är jag tam,
men rofdjur till naturen.
Ett löjligt knep, ett tragiskt spratt
förutan hejd och måtta:
moraliskt-fysiskt är jag katt
och teoretiskt råtta!
Mitt inre väsens väsen är
att jagas eller jaga.
Men råttkulturens kodex lär:
2 kulturuppgiften — gnaga».
Med stympad tass och kallnadt bröst,
förkväfd af teorier,
jag stundom målar opp, till tröst,
mitt minnes fantasier.
En härlig skog, med sten och snår,
där eldklotsögon brinna,
där kraften hoppar fram och slår
och röda bäckar rinna.
Man dödar fritt, man dödar fri.
En hvar »Jag själf» blott heter.
En jaktens starka poesi
med tusen möjligheter.
Känn blodets doft och stridens rus!
Det ryter och det frustar.
Mot höjden slår ett väldigt brus
af tusen vilda lustar. —
En dröm, en dikt i mörkrets hål! —
Omkring mig råttor gnaga
och pipa vid sitt feta mål
om styrkan hos de svaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
