- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
405

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Prinsessan Aldine. Af Anna M. Roos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PRINSESSAN ALDINE.

Af ANNA M. ROOS.

Konung Raymond af Provence,
herre till Agde och Béziers, hade
en enda dotter; hennes namn
var Aldine, hon var fin och hvit och
späd, och hennes fader höll henne
mycket kär. Då den unga prinsessan var
på sitt sextonde år, hände det sig om
våren, då sunnanvinden blåste skarpt
öfver slätterna kring Toulouse, att hon
blef mycket sjuk. När sommaren
nalkades och rosorna begynte blomma öfver
hela det provençalska landet och det
doftande gultörnet betäckte hedarna, vardt
prinsessan bättre. Hon kunde åter som
förr sitta uppe i sin kammare och mellan
de vajande clematisrankor, hvilka hängde
utanför hennes fönster, blicka ut öfver
Gironde, som buktande flöt fram emellan
högstammiga popplar och silfverbladiga
pilar; hän emot de blånande kullarna
vid himlaranden sökte sig hennes
drömmande ögon väg.

När ytterligare någon tid lidit om,
kunde prinsessan åter vandra ute i
lustgården, som på västra sidan om slottet
sluttade ned emot floden, hon kunde gå
till mässan i S. Saturnini kyrka och om
aftnarna sitta med de andra i konungens
gästabudssal. Men på hennes kinder
brunno röda fläckar, och om hon än icke
gick mer än de trappor, som ledde upp
till hennes kammare i tornet, så häfde
sig strax hennes späda bröst under tunga
flämtningar. Och då konung Raymond
bekymrad sporde sin lifläkare, hvad han
tänkte om prinsessans hälsa,
uppmanande honom att intet dölja utan yppa san-

ningen, svarade denne: »Herre konung,
många månader kan eder d’otter icke
lefva.»

Det dröjde icke länge, förrän den
unga prinsessan i sin faders blickar och
i allas deras, som omgåfvo henne, läste
sanningen, nämligen att hennes lif skulle
icke blifva långt.

Den milde pater Benedikt, som var
prinsessans biktfader och som märkte
att hon visste hvad som förestod henne,
begynte nu tala mycket med henne om
den himmelska härligheten och om huru
godt det var att, innan man ännu hunnit
röna hvad jorden bär af sorg och synd,
få gå dit, där intet svek öfvas och ingen
snyftning höres. Han talade om de
glo-riekrönta helgonen, hvilka efter många
strider ha hunnit en salig ro, om de
höga änglar i sida, fladdrande kläder,
hvilkas blickar äro såsom ljungeldar, därför
att de stå inför den Eviges ansikte, och
om de späda barnänglar, hvilka sjunga
med ljufliga stämmor och icke ha glömt
att le — de hvilka med vänliga händer
räcka blomster till de nykomna själar, som
undrande se sig om i paradiset. Allt detta
var sådant, som den unga prinsessan
fordom haft sin lust att höra, men nu
kunde pater Benedikt väl märka, att hon
sorgset lyssnade därtill och att det kom
tårar i hennes ögon, när han talade om
huru mycket bättre det var att tidigt fä
gå till himmelen än att länge dröja på
jorden.

Sä sporde henne en gång pater
Benedikt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 11:32:43 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1899/0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free