Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Prinsessan Aldine. Af Anna M. Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anna m. roos.
4O6
»Säg mig, min dotter — det är icke
med glädje du bereder dig att
hörsamma Guds vilja och ingå i Hans
härlighet?»
Aldine svarade:
»Jag skulle icke sörja, om det icke
vore för det, att jag måste gå bort från
lifvet utan att ha fått veta hvad det är
att lefva.»
Då nu konung Raymond en gång
talade med pater Benedikt om sin unga
dotter, .sade denne för konungen hvad
som var prinsessans sorg, nämligen att
hon måste gå bort, innan hon lärt hvad
det var att lefva.
Då sade konung Raymond:
»Lifvet kan jag icke gifva henne,
men är det något jag kan skänka, som
förmår väcka hos henne en skymt af
glädje, så, vid Gud, vill jag icke skaffa
det, hvad det än må kosta. Törhända
kunna klenoder och kosteliga smycken
förnöja henne; kvinnor pläga älska
sådant. »
Och konungen skickade till
köpmännen i Genua och Pisa, hvilka drefvo
handel med Österlandet, och lät från dem
hämta de skönaste gåfvor till sin unga
dotter: skimrande silkestyger från Brussa
och guldstickade skärp från Schiraz och
turkoser från Golkondas grufvor och
opaler, hvilka gömma i sig alla kvällshimmelns
färger, och djupröda, brinnande
rubiner, om hvilka det säges, att de mäkta
förjaga sorgsna drömmar.
Men när prinsessan såg på alla de
glimmande gåfvorna, smög där sig
knappast ett leende öfver hennes bleka
läppar.
Då tänkte konung Raymond: Kanske
skola fester och lustbarheter kunna
bringa henne glädje — om det så vore blott
för en kort stund!
Och han lät härolder rida ut i det
provençalska landet och i länderna
däromkring och förkunna, att i sju dagar
efter Sankt Petri dag skulle tornérspel
hållas i Toulouse och såsom pris åt de
segrande skulle gifvas konstfullt inlagda
brynjor och vapen.
Icke endast från Provence och
Aqui-tanien utan äfven från Burgund och
från Katalonien strömmade nu riddare
till de stora tornérspelen i Toulouse. Och
det sades, att en sådan dust som den,
i hvilken den tappre vicomte Hugo af
Narbonne besegrade den jättelike grefven
af Carcassonne, hade icke på länge
skådats; ej heller hade man sett så lysande
fester som de, hvilka nu hvarje afton
gåfvos i Toulouse’s konungaborg. Men
midt i dansens sorl och festens glam
voro prinsessan Aldines ögon alltjämt
sorgsna, och hennes blickar voro långt
borta i fjärran. Och drog någon gång
ett leende öfver hennes läppar, var det
så blekt som den matta strimma, hvilken
en höstdag blott halft genomtränger de
tunga skyarna.
Icke långt därefter, då Mariæ
himmelsfärdsfest tillstundade, lät pater
Benedikt i S. Saturnini kyrka ordna en fest,
skönare än någon som förr firats där.
Så mänga hvitklädda och
blomsterkran-sade barn som den dagen tågade i
processionen efter den heliga Jungfruns
smyckade bild hade ej förr setts i Toulouse,
och då den härligt prydda bilden åter
förts till kyrkan och satts på sin plats i
koret, då rökelsen steg ur de svängda
silfverkaren och sången om »hafvets
stjärna» klingade under de höga hvalfven,
genom hvilkas dallrande, blåa dunkel bröt
skimret från färgglödande fönster, då var
det mer än en som tänkte, att ljufligare
kunde det väl icke vara i paradiset.
På kyrkans marmorinlagda golf
knäböjde prinsessan Aldine; hennes blickar
voro riktade uppåt, mot de bilder, som
å gyllene grund voro målade under
hvalfvet, där koret förbands med
midtskeppet. Där sågos helgonen och martyrer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
