Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Vaucluse och dess Petrarcaminnen. Af Olof E. Bosson. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vaucluse och dess petrarcaminnen.
4II
vapnet ännu sittande kvar öfver porten.
Du intar din middag — på ett af
stadens hotell — i tempelherrarnes gamla,
fullkomligt bibehållna kapitelsal vid ett
glas »vieux chåteau des papes», och då
vespertimmen är inne, tränger til! ditt
öra klockklangen från en hardt när
oräknelig mängd kapell, kyrkor och kloster,
af hvilka en stor del stått som stumma
vittnen till det myllrande, kosmopolitiska
lifvet i 1300-talets Avignon. Borta i en
aflägsen del af staden ligga ännu kvar-
öfver stadens murade husrader reser sig
tungt och allvarligt påfvepalatsets
mäktiga byggnadskomplex. De väldiga
salarne genljuda nu af kasernlifvets
bullrande stim, revolutionens vågor hafva
spolat bort det mesta af palatsets
prydnader, ej ens de härliga fresker, hvilka
Simone Memmi, Petrarcas vän,
anbringat pä tak och väggar, hafva fått vara
i fred; men den, som en gång fått blicka
upp mot de gigantiska tegelmurarne
under en gnistrande stjärnehimmel, glöm-
AVIGNON.
lefvorna af St. Clarakyrkan, där Petrarca
under morgonmässan den 6:e april 1327
första gången såg den kvinna, hvars
namn, Laura, för alla tider skulle
oupp-lösligen förbindas med hans eget. * Högt
* Att Petrarcas i hans sonetter besjungna
kärlek till Laura ej var fingerad eller blott
platonisk, utan en stark lidelse, som höll honom
fången under nästan hela hans lif, är numera
till fullkomlig visshet ådagalagdt. Enligt den
allmännast omfattade åsikten, ursprungligen
framställd af abbé de Sade, var Laura dotter
af Audibert de Noves och gift med en ädling
mer aldrig den allvarliga saga de hafva
att förtälja. Vi fortsätta utmed palatsets
trädgårdar, förbi kyrkan Notre Dame
des Doms, där vi ett ögonblick stanna
framför en freskomålning öfver portalen,
som enligt traditionen är af Memmis
pensel och visar en bild af Laura —- en
tradition som oaktadt sin ålder är af
tvifvelaktigt värde — och komma så upp
till Rocher des Doms, Avignons krona,
i Avignon, Hugues de Sade; dessa uppgifter
hafva dock aldrig kunnat till full evidens bevisas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
