Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Vaucluse och dess Petrarcaminnen. Af Olof E. Bosson. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
olof e. bosson.
tillbringat sexton år, de lyckligaste i
hans lif. *
»Det finnes intet ställe på jorden,
som är mera ägnadt att ingifva höga
och ädla tankar. Här finner det trötta
sinne ljuf vederkvickelse från tryckande
bekymmer, här är tysthet, frihet,
sinneslugn och ro. Härifrån fly bannlysta
stadens oro, skärmytslingarnas dån och
gästabudens buller. Silfverfärgade fiskar
leka i de kristallklara vågorna, på
afstånd råma oxar, som här och där beta
på ängarna, hälsobringande vindar vagga
med sakta sus blommor och buskar,
brokiga fåglar sjunga bland grenarne,
om natten klagar näktergalen,
turturdufvan kuttrar sin ömma längtan, och
bäcken störtar porlande fram ur den
klara källan. Men landtmannen arbetar
under tystnad och lockar, böjd mot
jorden, gnistor och klang af järn ur sin
slitna spade. Med ett ord: »här är
ljufligt att vara».
I. dessa omgifningar vistas Petrarca i
fullkomlig ensamhet, utom då en och
annan gång vänner och beundrare besöka
honom, går klädd i en herdes enkla
dräkt, lefver enkelt, på bondevis, skrifver,
diktar och mediterar. Hans enda
kvinliga umgänge utgöres af en gammal
trotjänarinna, »uttorkad och solbränd som
libyska öknen, men med etthjärtaafguld» ;
hans kost är den enklaste: fisk från Sorgue,
bröd, färsk mjölk och frukter.
»Midt i natten stiger jag upp; tidigt
på morgonen beger jag mig ut, tänker,
läser och skrifver under bar himmel,
alldeles så som befunne jag mig hemma.
Så vidt det är mig möjligt, håller jag
sömnen borta från ögonen, dåsighet från
* De i texten förekommande citaten äro
hufvudsakligen hämtade från Petrarcas bref.
Angående Petrarcas vistelse i Vaucluse hänvisas
för öfrigt till ett inom den närmaste tiden
utkommande arbete: »Petrarca i Vaucluse» af
förf. till föreliggande uppsats.
kroppen, de sinnliga begären från själen
och tröghet från arbetet. Hela dagar i
sträck vandrar jag kring på de soliga
höjderna, i de daggfriska dalarne och
klyftorna. Utmed Rhones stränder gör
jag ofta utflykter, under hvilka ingen
påtvingar mig sitt sällskap och ingen
ledsagar mig; blott mina sorger följa
mig, dock blifva de för hvarje dag
mindre bittra och tryckande.»
Ja, nog kunna vi antaga, att denna
härliga natur ingöt i hans oroliga sinne
något af sin egen stillhet och harmoni,
men den, som en gång oåterkalleligt lagt
hela hans väsen i bojor, upphörde ej,
trots afståndet, att utöfva sitt välde öfver
honom, och nog sväfvade hans blick
ofta under hans ensliga vandringar »från
kulle till kulle, från tanke till tanke» bort
till Avignon, som han flydde blott för
att så mycket mera längta dit. »Ensam,
lämnad åt mig själf, utan hjälp, utan
stöd, led jag här (i Vaucluse) bittrare än
annorstädes», skrifver han en gång
under sina senare år till en vän. »Alltid
tärd af en eld, som allt källans vatten
ej skulle kunnat släcka, uppfyllde jag
den sköna dal, som vattnas af Sorgue,
med mina suckar och min klagan, hvars
eko trängt vida kring, och åt hvilken
jag gifvit den harmoniska form, som man
ofta velat finna välljudande. Här
uppstodo dessa sånger på vulgärspråk, hvilka
nu ingifva mig blygsel och ånger, men
som hafva fått gåfvan att behaga dem,
som lida af samma onda, hvaraf jag en
gång led.»
Vår väg för oss nu genom en
tunnel i klippan, som en gång utgjort en
del af en romersk akvedukt, afsedd att
leda Sorgues vatten ut till Provences
slätter. Det är till denna vattenledning
Mistral knyter sin vackra dikt om drott-
-ning Pons.irade i Arles, som för sin
kärlek till den lille vattenbäraren
tillbakavisar den romerske kejsarens hand. Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
