Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Vaucluse och dess Petrarcaminnen. Af Olof E. Bosson. Med 5 bilder - Auguste Rodin. Af Georg Pauli. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4I8
georg pauli.
föregifna porträtten af Laura måste vi
stå tvekande, då vi ej känna deras
historia. Petrarcas sånger gifva oss
visserligen i spridda drag en föreställning om
hennes utseende, men dessa äro allt för
allmänt hållna för att kunna tjäna som säker
ledning vid skapandet af hennes bild.
Vi stå nu åter under platanerna
utanför hotell »Laure et Pétrarque», och snart
inbjuder oss i hotellets trädgård vid
randen af en muntert porlande rännil en
måltid bestående af Sorgues berömda
foreller, doftande smultron från kullarne i
närheten och syrligt, uppfriskande landtvin.
Därute ljuder manande kuskens horn,
och när aftonens skuggor sänka sig öfver
Vaucluse med dess minnen, skola vi
redan vara långt därifrån.
"è).(s
AUGUSTE RODIN.
AF GEORG PAULI.
Med 14 bilder.
Det har alltid stått strid kring hvarje
nytt betydande arbete af Rodin, som
i närvarande stund är världens kanske
ryktbaraste skulptör, på samma gång den
berömdaste och den mest förkättrade. Strid väckte
redan »Kopparåldern», den första staty som
Rodin utställde på Salon de Paris (1877).
Monumentet öfver Claude Lorrain, hvilket
skulle resas i Nancy, Lothringen, blef i
förstone refuseradt af de officiela
myndigheterna, och det var blott genom energiska
ansträngningar af Gallé, keramikern, och
Roger Marx, kritikern, båda bördiga från
Nancy, som det lyckades att ändra
vederbörandes afsikter. Längre fram får Rodin
i uppdrag att utföra det monument öfver
Victor Hugo, som skall uppsättas i Pantheon,
och då gipsmodellen är färdig, beslutar den
första officiela granskningsnämnden att ej
emottaga konstverket förr än detsamma
undergått genomgripande modifikationer
och — Rodin återtager sitt arbete. Men
de förändringar, han vidtager, blifva
förvisso inga modifikationer, utan snarare
ägnade att ännu intensivare än förut
framhäfva den tanke, sorri för honom varit den
ledande vid konceptionen af nämnda
monument. Och helt nyligen ha vi hört de
skarpa hugg, som skiftats mellan beundrare
och belackare med anledning af hans på
fjolårets Paris-salon utställda staty af Balzac,
hvilken staty var beställd af franska för-
fattareföreningen för att uppställas i Paris
på offentlig plats. Statyn refuserades, Rodin
vägrade att emottaga någon som helst
ersättning för sina årslånga mödor, och »Balzac»
har nu blifvit uppsatt i Rodins villa i
närheten af Meudon.
Det är ingen omogen ungdom man på
detta sätt behandlar. Då »Kopparåldern»
exponeras, är Rodin trettiosju år och i fjol, när
Balzac-statyn refuseras, har han fyllt
femtioåtta. Den tidrymd af två decennier, som
ligger emellan fullbordandet af dessa bägge
arbeten, är uppfylld af en konstproduktion sådan
att hans rykte varit i ständigt stigande;
något som ju ock förklarar att man ofta
vändt sig till honom i och för
monumentala uppgifter, trots att erfarenheten bort
mana vederbörande till försiktighet.
Konstnärspersonligheter sådana som Rodins ha
någonting visst som lockar och drager —
malgré tout.
De skarpa meningsutbytenas orsak har
helt naturligt varit den, att med Rodin
framträdde en lika ny som stark personlighet.
Om än det fåtal, som hälsade »Kopparålderns»
första framträdande med bifall, nu hunnit
svälla ut till ett öfverväldigande flertal, så
har å andra sidan Rodins personlighet
hunnit genomgå en så mäktig utveckling mot
frigörelsen af sin egen individualitet och en
sådan fulländning i att med sin konsts
hjälpmedel kunna finna adekvata uttryckssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
