Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Auguste Rodin. Af Georg Pauli. Med 14 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
auguste rodin.
429-
mäns ådror, det är motståndets ’qiiand
mëme’ som reser sig vid sidan af den
dödligt sårade kämpen. »Ikaros’ fall», en af
de djärfvaste kompositioner jag känner,
symboliserar den krossade illusionen — då
ynglingen i sin trängtan till ljuset svedde
vingarne, som en konstförfaren fader
sammanfogat. Passion och glöd, konstnärsglöd,
strålar ur hvarje linje i detta monument
öfver Claude Gelée, kallad Lorrain, där det
franska landskapsmåleriets främste
representant söker med ifver, eld och
oomkull-runkelig segervisshet genomtränga och
utforska ljusets hemligheter, under det att —
anbragt som dekorativt moment på stödens
sockel, — en grupp af Apollo med sitt
segerrika ljusspann bryter fram ur molnen.
I en mångfald kompositioner, enskilda
figurer eller grupper (mestadels statyetter i
ganska reducerad skåla) har Rodin gifvit
uttryck åt den lidelse, som starkare än någon
annan förmår att omgestalta människans
öden, kärleken, från dess första
uppvaknande, från den första kyssen, som i sig
dock innebär allt, till det passionerade
famntag, hvarur det nya lifvet skall framspringa.
Men icke blott erotiken utan också vällusten
— la volupté — har han skildrat i all
dess gripande tragik, i alla dessa kroppar,
stämplade med arfsyndens insegel, som
störta emot hvarandra i krampaktig
omarm-ning, skrikande, vridande sina lemmar under
otuktens gissel, förföljande och flyende,
älskande och hatande, under denna
ödesdigra strid mellan köttet och andens
omätliga törst efter det ouppnåeliga idealet.
Dessa hans skapelser, hvilka tid efter
annan varit synliga på fria utställningar,
privata sådana eller hos Georges, Petit äro
alla att räkna som sidoskott på det stora
arbete, hvarmed Rodin under de sista
tjugufem åren periodvis varit sysselsatt, jag menar
hans »Helvetets portar». Redan omkring
1875 började i hans hjärna första idén
gro till detta arbete, som skulle sluka
hans mesta och bästa krafter, och ännu 1899
är detsamma icke alldeles färdiggjutet. Man
hoppas dock att få se det utställdt på nästa
års världsexposition i Paris. Beställd af
Union Centrale des arts décoratifs, mäter
denna port i höjd 6 meter och består dels
af ett framspringande ramverk, afslutadt af
en frontespis, som krönes af tvänne
figurer, dels af deux battants, i hvilkas pannåer
olika kompositioner ur Dantes Divina
Commedia äro sinsemellan förbundna genom
rökmoln och helvetets svafvelångor. På
tvärslån midt öfver dörren sitter den gestalt,
kring hvilken och mot hvilken hela portens
rika bildverk rör sig som kring sitt centrum.
Denna gestalt, som benämnes »tänkaren»
har Dantes egen andliga karaktär; med det
tankfulla hufvudet stödt i ena handen, utan
någon som helst beklädnad, rufvar han på
lifvets gåta, och med forskande blick söker
han uppdaga framtiden genom det förflutna..
Porten i sin helhet har ännu ej varit utställd,,
men understundom har Rodin exponerat en
del detaljer däraf. Den kommer säkerligen
att ge ett prof på såväl sin mästares
andligt rika känslodjup, som på hans
oöfverträffliga tekniska färdighet, vare sig det gäller
fristående grupper, haut- eller basrelief, och
vittna om en sammansmältning af de båda
BORGARNE FRÅN CALAIS (DETALJ AF GIPSMODELI.F.N I KONSTNÄRENS ATELIER).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
