- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
438

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - August Strindberg. Ett utkast af Hellen Lindgren. Med 10 bilder - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

låg strid i luften för dem, därför att allt
för dem tedde sig som en kunskapens
gåta med motsatser mellan känsla och
förstånd. De ägde mycket litet af
»ton»-årens förnöjsamma entusiasm. Kom
deras mor, medan de voro små, och sade
dem, att tuppen i abc-boken hade värpt,
så kunde de svara, att de icke trodde
på tuppen, de älskade icke sagorna så
mycket som barn borde göra och visade
en upprörande misstro, när man ville
förmå dem att tro, att storken
aflevererat lilla bror i vaggan, de tviflade till
och med på att julbocken kom med
julklappar. De voro besynnerligt
omutliga äfven för de illusioner, som lände
dem själfva till nytta, och genomskådade
ofta värdet af vissa nådegåfvor med ett
för dem själfva ekonomiskt ofördelaktigt
resultat, ty de afvisade dem. När en
gammal fin farbror, som med hemliga
kväljningar läst en af deras böcker men
icke kunde underlåta att erkänna, att,
hur elak och ensidig boken än var, den
också malgré tout hade både talang och
skarpsynthet, om han ville vara mycket
nedlåtande och älskvärd och förklarade,
att boken var fin på sina ställen, sade
de kanske knappast tack en gång och
visade sig icke blygt öfverraskade.

Det fanns en af dessa författare —
uppriktigt sagdt hette han Strindberg —
som beskref en af sina första litterära
framgångar genom berättelsen om en
ryss, som utgaf en bok Kända saker i
Moskwa. Det är lätt att upptäcka, att
allegorien handlar om Strindbergs Nya
riket
och dess mottagande.

»Ingen, heter det, kunde förneka
sannfärdigheten, men ingen vågade taga saken på
allvar. Det var då man fann på att ta det hela
som en dikt, och man nödgades till den
utvägen att förvandla det hela till en litterär
succès. Och så öfverbjöd man hvarandra i beröm
öfver skildringarnas konstnärlighet — man
förvandlade ett väl laddadt och riktadt skott till
en raket, som styrdes rätt upp i luften, där den
fick krevera i ett vackert färgadt eldregn, som
hälsades med applåder.»

Strindbergs eget ungdomslif är
betecknande för hans ostadighet och hans
kunskapsbegärs irrfärder. Född 1849,
hade han börjat sina Lehrjahre med
ombyte af tre stockholmsskolor, och efter år
1867 aflagd studentexamen försökte han
sig, efter en termins vistelse i Uppsala,
liksom Johan med lärarkallet vid
Stockholms folkskolor och informatorsplatser,
idkade också medicinska studier och
gick sedan igenom dramatiska teaterns
elevskola, dock utan att vinna den åtrådda
debuten på tiljan, hvarför han återtog
Uppsalastudierna under åren 1870—72.
Röda-rums-tiden med artistiskt och
litterärt vagabondlif följer under åren
1872—75, och härunder tillkommer
också Mäster Olof 1872. Erfarenheter af
mycket skiftande art genomlefdes nu,
men hela tiden kände han sig som »en
fågel som lefde i en grufva».

I boken I roda rummet, skrifven så
sent som 1887, ger Strindberg själf
tolkningen af sin »Mäster Olof»:

»Hvad karaktärerna beträffar hade han i
den handlingskraftige kungen och i hans
halfskugga, den förståndige marsken, diktat sig
sådan han önskat vara; i Gerdt sådan han i
lidelsens ögonblick var, och i Olaus slutligen
sådan han efter åratals själfpröfning funnit sig
vara. Äregirig och svag i viljan, hänsynslös,
när det gällde, och undfallande, när det icke
gällde, stort själfförtroende, blandadt med djupt
missmod; sansad och oförnuftig; hård och vek.
Denna dubbelhet i karaktären var en naturlig
följd af hans dubbla uppfostran i kristendom
och positivism.»

Han var, heter det vidare, en
öfvergångsform till ny människa. »Med sina
två synpunkter, samtidens lilla och
framtidens stora, måste han beständigt se
sakerna från minst två sidor.»

Kunskapsbegäret med sin uppfinnartanke
och sin experimentlust har alltid sin
oro, sin kamp, och går alltid på spaning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:43:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0484.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free