Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - August Strindberg. Ett utkast af Hellen Lindgren. Med 10 bilder - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där ingen är herre i huset, ty ingen har
något att vara herre öfver. Där äro
gifmildheten och tacksamheten med deras
följeslagare: ödmjukhetskänslan af beroende
och högfärdskänslan af välgörarskap,
okända. Man lefver i en overklighetsvärld,
där allt tvång är borta, där
allting sker af öfvertygelse om det
ändamålsenliga. Själfva barnen göra allting
frivilligt, och när modern säger till
flickan: »Ställ fram en stol åt pappa», och
hon vägrar, ger fadern henne rätt, ty
man skall icke tvingas att vilja, när man
icke vill.
Allt detta är visserligen ett
upprepande af gamla drömmar, och all
vederläggning måste också blifva ett
upprepande af gamla satser, att gåfvorna äro
mångahanda, och att ett sådant
fridstillstånd blott vore möjligt under
förutsättning af allmän välvilja och en
förnöjsamhet, som aldrig erfore ärelystnadens
behof af att skapa sig en undantagsställning,
men det är likväl intressant att
följa Strindberg i hans strid för dessa,
som han kallar dem, realiserbara
utopier, som han tror skola blifva
morgondagens verkligheter, och framför allt blir
det intressant, när han blottar sin
polemiska klinga och hugger in på det
nuvarande samhällets brister. Han utdelar
då månget dråpslag åt jättar och troll,
som dölja sin fulhet i halfskymningen.
Om lyxens falskhet som välgörare heter
det i Likt och Olikt I på följande sätt:
»Lyxen är en ombytlig herre, som i dag ger
bröd, i morgon intet. Den framkallar en
artificiel folkstock, som lefver på nåd och när som
helst kan störtas i elände. Lyxen fördärfvar
människan, ty den gör henne hjälplös i den
stora kampen, den låter kulturmänniskan svälta
och frysa, där en annan skulle finna sig mätt
och varm.»
Men det är icke blott den materiela
lyxen, det är öfverhufvud taget allt det
ändamålsvidriga i vetenskap och konst
vi måste söka utrota, genom att söka
»förenkla» icke blott oss själfva men
hela lifvet. Vi hafva nyss sett, att detta
sker genom en återgång till naturen,
som gör individen till arbetsvarelse men
icke till arbetsträl under arbetsfogdar.
Enligt Strindbergs öfvertygelse har allt
det orättvisa i maktfördelning och det
omdömeslösa i den nuvarande andliga
rangordningens maktbud uppstått och
uppstår som en följd af ett alstrande
af ändamålslösa praktblommor i
samhällets drifbänk för kulturväxter.
Rensningsarbetet blir verkligen grundligt.
Hans fältrop kunde återgifvas så: Bort
med alla dessa kulturens lyxartiklar, som
återfinnas i både vetenskapens och
konstens lyxmagasin för modevaror, bort
med alla lärdomens högfärdsnarrar och
principryttare, bort med poesiens
slingerväxter kring verklighetens stam, icke
blott med skönhetens lögn utan äfven
med vetenskapens onödigheter. Tag bort
det alltsammans, tag bort hela
öfverklassen!
Det fanns en gång, berättas det, en
fransk diplomat, som besöktes af en
nödlidande, hvilken till slut utbrast: »men
jag måste ju lefva», hvarpå den andre
kallt genmälde: »jag inser icke
nödvändigheten», och Strindbergs radikala
förkastelsedom öfver all öfverklass erinrar
ovillkorligen om dessa ord; han inser
icke heller nödvändigheten af att
öfverklassen finnes till.
Låt hemmet också omdanas på sant
demokratisk grund. Ty hvarför är det
en bild af samhället i smått, om icke
därför, att det kopierar dess falska
maktfördelning, i det att mannen-familjeförsörjaren
är trälen-underklassvarelsen, som får
arbeta och släpa, hustrun är rodockan,
som bara fordrar att underhållas. Huru
detta skett, att hon kunnat upphöjas till
denna värdighet af sultaninna, som antar
en slaf på lifstid, är just ett exempel på,
hvad som sker inom alla lifsområden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
