Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ur en märklig kvinnas lif. Af Sigrid Platen. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur en märklig kvinnas lif.
467
af hennes uttalanden för att icke förtjäna
anföras med hennes egna ord, och läsaren
skall därigenom bäst kunna bilda sig en
föreställning om hennes originela väsen.
• Det finns i denna verkliga brefskatt,
utom en mängd bref till sonen, till
anhöriga och vänner, äfven bref till flera
af tidens betydande litterära personer
samt till hertiginnan Anna Amalia af
Weimar. Denna, som i sina bref alltid
titulerar fru Goethe »liebe Mutter», satte
mycket värde på hennes bref. Wieland
berättar härom: »När hertiginnan fått
bref af fru Goethe, talar hon därom, som
om det händt henne en stor lycka, just
som kvinnan i evangeliet, hvilken
tillkallar sina grannkvinnor för att fröjdas
öfver hennes återfunna penning.» Samme
Wieland, en af hennes ifriga
korrespondenter, försäkrar sig blifva försatt i godt
lynne för flera dagar genom ett bref
från henne. Han kallar henne »bästa,
käraste lilla mor» och talar till henne i
uttryck af den mest hängifna, sonliga
beundran samt skrifver en gång: »Allt
som kommer från Er, om mycket eller
litet, är mig ett evangelium!» Själf yttrar
hon sig på följande ironiska sätt om sin
stora brefväxling: »Det finnes knappast
någon, som tiar en så rent af löjlig
korrespondens som jag. Hvar månad rymmer
jag ut i min pulpet, men aldrig kan jag
göra det utan att skratta. Där ser ut
som i himlen! All rangordning är
upphäfd, höga och låga, fromma, publikaner
och syndare, allt ligger i en enda hög.
Den fromme Lavaters bref ligga alldeles
utan groll bredvid skådespelaren
Unzel-manns o. s. v.»
Hur kom det sig då, att så många
framstående och berömda män kunde
finna behag i tankeutbytet med denna
kvinna? Hur kom det sig, att hon, som
icke i egentlig mening var boklärd, som
i det hänseendet på intet sätt förmådde
täfla med en samtida M:me Staël —
HERTIGINNAN ANNA AMALIA AF WEIMAR.
TECKNING AF F. JAGEMANN.
hvars närvaro enligt hennes egen utsago
tryckte henne »som en kvarnsten om
halsen» — likväl såg sin salong blifva
samlingsplatsen för Tysklands lärde,
professorer, »diktare och drömmare»? En
gång skrifver hon själf skämtsamt: »Mitt
hus är från ofvan till nedan fullproppadt
med vittra andar!» och en annan gång,
på tal om en vitter dam, som besökte
Weimar för att se Goethe: »Den där
frun måste resa för att se Tysklands
lärde män, till mig komma de alla i
hemmet — det är bra mycket bekvämare».
— Många af dessa främlingar kommo
visserligen för den berömde sonens
skull, men de stannade för hennes
egen. Med uppriktig saknad skildes
de från henne, och ännu många år
efteråt erinrade de sig med glädje de
oförgätliga timmarne kring »runda bordet»
i »Casa santa», Wielands benämning på
Goethes hem. Men det fanns däribland
äfven sådana, hvilka först genom modern
lärde känna sonen. Detta var
exempelvis förhållandet med de unga prinsessorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
