Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ur en märklig kvinnas lif. Af Sigrid Platen. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur en märklig kvinnas lif.
477
ord har för vår blaserade tid! »Frau
Rats» stora själfulla ögon skulle säkert
enligt hennes vana, när hon ogillade
något, ha »fyrat af en riktig artillerield»
— om hon hört sina käraste
sysselsättningar benämnas så. Om någon icke
hade behof af att fördrifva tiden, så
valdet hon. »Mitt lif flyter stilla fram som
en klar bäck», skrifver hon till sonen.
»Oro och tumult voro mig sen gammalt
emot, och jag tackar försynen för mina
dagar. Tusenden skulle finna ett sådant
lif enformigt, icke jag; så lugn min kropp
är, så verksamt är tankelifvet inom mig.
— Så kan jag tillbringa hela Guds långa
dagen alldeles ensam, förvånas att det
redan är afton och är glad som en
gudinna, och hvad behöfs väl mer i
denna värld än att vara glad och förnöjd.»
Ett af den gamlas favoritnöjen är
dessutom teatern. Vare sig dramer,
lustspel eller operor uppfördes, aldrig sågs
hennes abonnerade loge stå tom. Det
finns ingen sä uppmärksam åskådare i
hela salongen, ej heller någon, som så
med hela sin själ följer med på scenen.
Hon prisar själf Guds nåd, som låtit
hennes själ slippa »snörlif», sä att den
från ungdomen kunnat »växa och frodas
af hjärtans lust och vidt utbreda sina
grenar, icke lik träden i de tråkiga
prydnadsträdgårdarna, hvilka blifvit stympade
och klippta till solfjädrar». — Det är
just därför hon »känner allt som är
godt, sant och ädelt kanske mer än
tusen andra af mitt släkte. Och när jag,
i mitt hjärtas öfverströmmande ångest, i
Hamlet, full af innerlig medkänsla och
rörelse, kippar efter luft och anda, då
kan en annan, som sitter bredvid, gapa
på mig och säga: det är icke sant, de
spela ju bara! Javäl, men det är just
denna ofördärfvade starka naturkänsla
som (Gud vare evigt lof!) bevarar min
själ från rost och förgängelse.» — Det
finnes ingen så skarp teaterkritiker som
hon, ingen som så väl förstår urskilja och
uppskatta de verkliga förmågorna bland
skådespelarna. Goethe får ofta långa
humoristiska recensioner samt på sin
begäran äfven en förteckning på de
dugligaste sujetterna, åtföljd af en kort,
träffande anmärkning öfver hvars och ens
specialitet. Många äro äfven de
rekom-mendationsskrifvelser hon afsänder med
sådana, som vilja söka anställning vid
den af Goethe bildade hofteatern i Weimar.
De aftnar, då sonens dramer uppföras,
äro henne naturligtvis framför allt en
sann högtid — »ein Hauptgaudium».
Då låter hon sig med större omsorg än
vanligt »tacklas upp» af sin frisör, ty
hon vet, att »hela Frankfurt går dit»,
och vid de ställen, där publikens
applåder ljuda som en åska, skola alla blickar
ofrivilligt söka den store diktarens moder.
Själf håller hon sig då rakare än vanligt,
det moderliga hjärtat klappar af stolthet,
ögonen spruta eld, och den talande
munnen darrar af inre rörelse. Det är i
sådana stunder hon välsignar sonen för
all den glädje han bereder henne. Med
Frankfurtpubliken är hon likväl icke
alltid nöjd. Alltför ofta står teatern tom,
och det är icke ensamt sommarvärmen
(den ingen utom »die Goethin» vågar
trotsa) som är skuld därtill, utan lika
ofta den förvända smakriktningen, hvilken
hon ej sällan klandrar i skarpa ordalag.
Äfven i de privata samkvämen
hat-hon stor förnöjelse af sin Wolfgangs
odödliga verk, i det hon med sina vänner
eller sina s. k. »lördagsflickor» hör dem
föreläsas. Det är sannolikt på hennes
initiativ dessa läsaftnar anordnats, då äfven
Schillers dramer föredragas, med rolerna
fördelade på de närvarande, hvilka
deklamera med lif och lust. Man kan icke
nog förundra sig öfver den till det sista
bibehållna vakenhet, hvarmed den gamla
frun följer med allt på konstens,
litteraturens, ja, till och med på modets område.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
