- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
480

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ur en märklig kvinnas lif. Af Sigrid Platen. Med 6 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226

sigrid platen.

underhålla, har hon sålt. Efter mycket
sökande — hon ville icke på gamla
dagar »stiga utför i graderna», ty »i femte
akten skall applåderas och icke
hviss-las» — har hon lyckats finna en
»hennes stånd värdig våning» vid Rossmarkt.
Det är här hon njuter af morgonsolen
och den prisade utsikten nedåt Zeil,
iakttar det brokiga folkvimlet på torget och
under krigsåren ser ett oafbrutet tåg af
soldater, foror med blesserade, fångar
och flyktingar med alla sina ägodelar
draga förbi. Det är från dessa fönster hon
åser den förfärliga branden efter
bom-barderingen 1790 samt den så drastiskt
skildrade episoden året därpå, då
kejserliga kavalleriet kommer jagande i vildaste
flykt genom stadsporten, där
fransmännen dock i sista minuten blifva hejdade.
Det är slutligen här hon skrifver till
Goethe: »Just nu ser jag preussiska
vaktparaden marschera förbi. Ack, att du nu
såge ut genom fönstret med mig!» samt
därpå i sin liflighet med en hel rad
utropstecken åskådliggör sin egen stora
längtan, såväl som soldaternas
svängning upp till högvakten. Denna bostads
fria läge var för henne — som »endast
behöfde en solstråle, ett snöfall, klangen af
ett posthorn för att hos henne väcka
tankar, minnen och känslor» — en källa
till obeskriflig förnöjelse. Men här skulle
hon också se sin lefnads sol så
småningom sjunka i väster

I det längsta slapp hon ålderdomens
krämpor, och äfven från det hon mest
af allt fruktade, att känna sina
kropps-och själskrafter så småningom förslöas,
förskonades hon. Det händer henne väl
under de allra sista åren, att hennes
ena ben »spelar henne ett och annat
litet puts», annars är hon mestadels »helt
allegro» och afslutar gärna sina bref:
»Jag mår väl till kropp och själ, är glad
och nöjd och förblir, tills ridån faller, eder»
o. s. v. Vintern 1807 har hon varit en

smula opasslig och relaterar sedan:
»Gudskelof, nu är jag tillfreds igen och kan
sen några veckor åter tåla mig själf. En
tid har jag varit fullkomligt olidlig och
har likt ett litet barn värjt mig mot den
gode Guden. I går kunde jag icke stå
ut längre, utan grälade duktigt på mig
själf och sade: Fy, skäm ut dig, alte
Rätin! Du har haft många goda dagar
nog i lifvet och din Wolfgang därtill,
när nu de onda komma, måste du hålla
vackert till godo och inte göra så sura
miner! Hvad skall väl det betyda, att
du är så otålig och gemen, när den
gode Guden vill lägga dig ett kors uppå?
Vill du då alltid gå på rosor, och
likväl har du öfverskridit måttet — är
öfver 70 år! Se, så sade jag till mig själf,
och strax spårade jag lindring, och det
blef bättre, emedan jag själf icke längre
var så elak». —

Ännu i början af år 1808 kan lion
skrifva: »Gud låte år 1808 blifva ett
välsignelsens år för oss alla! Amen». —
Det skulle blifva hennes dödsår. Ehuru
hon redan under sommarens lopp lider
af vatten i knäet, spåras dock i hennes
sista bref, dateradt i juli, ingen som helst
klagan öfver hennes hälsotillstånd. Men
redan i slutet af augusti finner hennes
unga väninna Bettina Brentano hennes
tillstånd betänkligt. Denna — som de två
sista åren varit »Mutter Ajas» dagliga
sällskap och med sin svärmiska beundran
för Goethe, sin stora begåfning samt nära
själsfrändskap med den gamla »åter
upp-lifvat hennes bortdöende lif» —
förunnades det äfven att förljufva hennes sista
dagar. Den gamla ser vid Bettinas
ankomst mycket allvarsam ut men räcker
henne leende doktorns recept med orden:
»Hvilken betydelse kan väl detta ha!
Du skall få se, att dessa kejserliga
specerier, hvarmed kejsarne pläga smörjas
vid sin kröning, icke skola hjälpa mitt
knä. Jag förutser redan, att vattnet skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0526.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free