- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
482

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Rembrandt-utställningarna. Af Karl Madsen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 8 bilder - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

482

karl madsen.

vanner hans namn blott ett namn bland
tusen andra, som bidrog till stadens heder,
ett af mindre betydelse än mångfaldiga
andra. Det har vuxit och växer ännu; äran
för dödt dåd har bleknat vid sidan om
äran af den gärning, som lefver i evig
ungdomsfriskhet. Det är i synnerhet tack
vare honom som Amsterdam synes oss vara
klassisk botten, helig mark.

Där var den rätta vallfartsorten.
Helgedomen var en ny liten museibyggnad på
platsen bakom riksmuseet; belysningen var
förträfflig. Anledningen till utställningen,
den unga drottningens öfvertagande af
regeringen, hade säkert bidragit till att bringa
så många goda målningar på gästbesök
tillbaka till den stad, där de en gång hade
födts. Bland dem hängde de stora
första-rangsverk, som aldrig hafva lämnat
hemmet, Klädesväfvaresyndikatet och
Skyttegillet (»Nattvakten»), Blott att få se
»Nattvakten» i varmt sidoljus — hösten var
ovanligt rik på solsken — blott det var
vardt resan.

Världsutställningen i den trista och
dimmiga millionstaden har ej omtalats så
mycket. Den var icke på långt när så
talrikt besökt, oaktadt entréen var
märkbart billigare. Blott vid 5-tiden var där
fullt, en mycket elegant publik strömmade
då upp i Burlington House för att
konversera i sofforna och dricka té i
»Refresh-ment roorn»; framför målningarna var det
sällan någon trängsel. Af utställningens
102 målningar hade 40 varit med på den
första festen; den var därför att anse
såsom ett tillägg, men ett betydelsefullt
till-lägg. Endast 6 af målningarna voro icke
i engelsk ägo. Utställningen saknade dock
icke få framstående målningar från
engelska privatsamlingar. Den bevisade — hvad
den väl afsåg att bevisa — att England,
trots allt som under sista tiotalet år sålts
till Frankrike och, i synnerhet, till Berlin,
ännu har åtskilliga utmärkt goda målningar
af Rembrandt i behåll, bland dem några
af hans bästa.

Det är ingen lätt sak att redogöra för
dessa utställningar. Stoffet är så
öfverväldigande rikt, och man måste redogöra för
åtskilligt, för hvilket det är svårt att
redogöra. Inför icke få af målningarna
framträder oafvisligt frågan om äkthet eller icke
äkthet, om målarens eget verk eller
elevarbete. Om vi hade rätt att frånkänna

Rembrandt en målning, blott emedan den
icke slår an på oss, skulle svaret vara lätt.
Men han har, som alla konstnärer, haft
sina svaga ögonblick, något som
utställningarna icke förtego, och det råder den
mest himmelsvida skillnad till karaktär och
värde mellan hvad han frambragt under
olika tider af sitt lif. Hurudana äro då
faserna i hans konstnärslif?

Måhända är det dock en annan fråga,
som öfver hufvud taget är den viktigaste
och inför hvilken orden hafva svårast att
foga sig till det rätta svaret. Hvad är det
egentligen, som gör Rembrandts konst så
fängslande och gripande?

Kan du forklare mig, Hav:
Hvorfor i al Verden jeg slider og stræber,
Sætter mig hos Dig med_ hævende Læber,
Stirrende paa Dig, som neppe Du ved,
For at opfange hele din Vældighed?

I.

Själfva geniet har en gång varit
begyn-nare. Många af Rembrandts tidigaste
arbeten, ängsligt utpenslade, sirligt
behandlade, kyligt tonade små målningar,
studie-hufvud som stundom hafva en viss ytlig
virtuositet i föredraget, motsvara så litet
hvad vi vänta af Rembrandts verk, att till
och med målningar, som en gång gällt för
att vara äkta, länge fått gå under elevernas
namn, och att det för omkring tio år sedan
väckte mycken misstro, då Bode angaf dem
för att vara hvad de verkligen voro.

Men blott en begynnare, som af
naturen var utrustad med de rikaste
konstnärsanlag, har kunnat måla två taflor med så
uttrycksfull handling, så gripande dramatisk
kraft, så lågande och storslaget patos som
de två märkliga taflor, hvilka voro utställda
i Amsterdam: »Kristus i Emaus» och
»Judas, som vill återbetala de trettio
silverpenningarna».

Han var på tjugutalet, då han målade
dem. Tre års lärotid hos den
medelmåttige Jacob van Swanenburgh i Leiden hade
fortsatts med ett halft års kurs hos den
icke heller framstående Pieter Lastmann i
Amsterdam. I Lastmanns plumpt
holländskborgerliga tillämpning af Elzheimers
romantiska poesi, i hans blandning af högt och
lågt, af närliggande och aflägset, af
hvar-daglighet och fantasteri, i hans försök att
gifva bibliska framställningar lokalfärg ge-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free