Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Rembrandt-utställningarna. Af Karl Madsen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 8 bilder - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rembr a nd t-ut ställningarna.
487
gen i Berlin, tecknad en junidag kort efter
förlofningen, just som de kommit tillbaka
från en promenad på landet, där de hafva
plockat de blommor, som hon har lagt i
krans omkring sin hatt. Hon sitter nu
litet trött och ansträngd med vänstra
handen stödd mot kinden men med ett
lyckligt leende i ögon och mun; en mera
intagande gestalt har Rembrandt aldrig visat
oss. Fin och ömtålig var den lilla Saskia,
trots sitt trinda hull, men ljus i sinnet,
Måhända är det dock något vågadt att
därifrån sluta sig till, att han målat Saskia
med näsor af alla former, ögon och hår
af alla kulörer.
Säkert är i hvarje fall, att det är
Rembrandt och Saskia som framställas i det
den engelska drottningen tillhöriga stora
dubbelporträtt, som kallats »Borgmästaren
Pankras och hans hustru». Saskia sätter
på försök en pärla i örat framför spegeln,
Rembrandt räcker henne ett pärlband. Hen-
doktor tulps anatomiska föreläsning.
1 muséet i Ajnsterdavi.
liflig och munter, säkert ett bortskämdt
barn, som skulle bäras på händerna och
blef buren på händerna. Sällsamt ofta
vållar det oss svårigheter att i Rembrandts
målningar igenkänna Saskia, att skilja henne
från andra kvinnor, i synnerhet från den,
som utgifves för att vara Rembrandts syster.
De forskare, som hafva intresserat sig för
detta problem, hafva kommit till mycket
olika resultat. Rembrandts porträtt hafva
icke alltid utmärkt sig för slående likhet,
vi hafva ständigt anat det, och nyligen har
det dokumenterats: en rättegång har
bevarat en missnöjd beställares bittra klagomål.
nes rörelse är lyckad, taflan pompös,
praktfull i färgen — huru mycket den än lider
af den starkt förgyllda ramen —; likväl är
denna berömda målning en af Rembrandts
minst fängslande, om man frånser Saskias
gula kjol matt, torr och tråkig i
behandlingen. Många, bland dem Bredius,
antaga, att eleverna hafva målat det mesta af
taflan.
Det är icke med sina själfporträtt från
dessa år som Rembrandt vinner våra
hjärtan. Det är stor skillnad dem emellan,
men han är i dem alla litet tillgjord, litet
missklädande viktig, gärna orimligt utstyrd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
