Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Rembrandt-utställningarna. Af Karl Madsen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 8 bilder - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
karl madsen.
turen med ett finkänsligare, ett skarpare
forskande målaröga; ljusvärdenas inbördes
förhållande, det som man i vår tids
målar-ntelierer kallar valörerna, är hans upptäckt,
och ingen har bättre uppfattat färgens
fyllighet och sötma. Men hans konst är dock
alls icke en naiv kopiering af naturen, den
är subjektivt godtycklig. Aldrig det dagens
ljus, som vi känna, det ljus, som i kyliga
toner faller friskt och bredt öfver stort och
smått. Alltid en bakgrund, där det är
skymning eller natt, där ljus och färger äro
släckta, där formerna blott otydligt
skönjas som vattenväxterna i hafvets djup
genom dunkelt genomskinliga böljor. Alltid
färger, som enas förtroligt och kärleksfullt
i varma harmonier, färger från hvilkas
sällskap den kalla, skarpa blå och hela dess
släkt äro bannlysta som farliga fiender. Och
så ett ljus, som emot naturens lagar går
hvarthän mästaren begär, troget, ödmjukt
pch klokt tjänar sin herres tanke, gifver
allt dess rätta vikt, framdrager det väsent-
ligaste i första rummet och låter det näst
väsentligaste följa omedelbart därpå. Vår
Herres sol är orättvis. Genom Rembrandts
magiska lampa sker en nyskapelse, i
hvilket ljuset ej slösas på det som ej är ljuset
värdt. Icke i breda strömmar kommer det,
blott sparsamt till det utvalda, som nåd till
det som har förtjänat den. Men när det
med kraft och gnistrande glans lyfter
färger och former ut ur de breda och djupa
skuggorna till sin fest, så tyckas dessa
också dricka in ljuset med underbar
vällust, bada sig med välbehag däri som en
växt, hvars unga blad kyssas af vårsolen,
det finnes i dem som en lefvande själs
röst, glädje och jubel under ljusets
smekningar.
Den egendomliga stämningsverkningen
i Rembrandts behandling af ljus och färg
stiger under årens lopp oafbrutet i kraft.
Men redan omkring 1640 hafva hans
målningar den harmoni, som är en fröjd för
ögat såsom ljuf och skön musik är det för
damporträtt. I Buckingham Palace.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
