- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
495

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ur bokmarknaden - Af Johan Mortensen - Af K. E. F.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

johan mortensen.

495

Högst egendomligt satt i seen är äfven
helvetet (väntsalen), i hvilket det väl
närmast är motiv från svedenborgianismen som
författaren användt.

En underström af humor genomgår hela
detta drama. Än är den godmodig och
småleende som i en Andersensk saga, än
blir den lidelsefull och bitter som i vissa
af Dantes helvetesmålningar. Särskildt i
väntsalens sista scener råder ett
förkrossande patos, som tager hänsyn till intet
och vränger ut och in på alla lifvets
drömmar och idealer. Huru naket och
fruktansvärdt skildrar ej lagmannen döden (sid.
137). Dessa scener äro som ett miserere
öfver allt mänsklighetens ve och elände.

Det bästa af allt är kanske, att man
kan förhärda sitt hjärta och tro, att det
hela endast är en fantasifylld saga, ty om
också författaren moraliserar, så gör han
det så diskret, att man ej behöfver märka
det.

I det andra af dessa båda dramer hafva
vi åter verklighetens fasta mark under våra
fötter. Det är en historia från artistlifvet
på Seinens stränder. Maurice är en ung
författare, hvilken står i förbindelse med en
kvinna af arbetsklassen, med hvilken han
har ett barn. Han är starkt fästad både
vid barnet och modern, och det är hans
mening att äkta den senare. Men samma
afton, som hans första drama går segrande
öfver scenen, sammanträffar han med en
ung bildhuggarinna, Henriette. Hon är i
allo en motsats till Jeanne, hvilken
visserligen är utan bildning, men god och ädel.
Henriette däremot är typen för en rå
bohemkvinna, glupande i sitt begär att lefva lifvet
och nästan hysterisk i sin sinnlighet, med
andra ord det är denna kvinnotyp, hvilken
Strindberg aldrig tyckes tröttna på att
teckna och som för honom nästan
representerar hela kvinnokönet. Hon lyckas att
bedöfva och berusa den lättrörlige Maurice,
han blir Jeanne otrogen och beslutar att
resa långt bort med Henriette för att njuta
sin lycka. Men när den gråa morgonen
inbryter efter denna i orgier genomvakade
natt, så förändras plötsligt allt. Maurices
lilla barn finnes dödt i sin säng, och
åtskilliga omständigheter tyckas antyda, att
fadern mördat detsamma. Midt i sin
triumf står han plötsligt vanärad.
Missförståndet förklaras emellertid hastigt, och
Maurice lössläppes från fängelset. Det visar

sig, att barnet dött en naturlig död och
att det icke funnits någon brottsling.
Maurice står åter rentvättad och har således
lidit oskyldigt. Men den natt han tillbragt i
fängelset har förvandlat honom. Han, som
förut trodde godt om människorna, gripes af
en plötslig misstänksamhet mot allt och
alla — och förhållandet mellan honom och
Henriette upplöser sig i disharmoni.
Författaren antyder emellertid, att om Maurice
också i detta fallet varit utan skuld, så
hade han dock liksom alla människor
synder på sitt samvete, och det är dessa som
han sonat genom sin fasansfulla natt i
fängelset och de därmed förknippade
själsskak-ningarna. Detta är styckets djupare och
ej så litet mystiska moral.

Ej minst på grund af de hastiga
stämningsomkastningarna erbjuder detta drama
synnerligen tacksamma uppgifter för
skådespelarne. Särskildt Henriettes och
Maurices roller måste fresta skickliga
framställare, och otroligt är det väl därför icke,
att dramat under de närmaste åren
kommer att spelas på mer än en teater ute i
Europa.

Så olika som dessa dramer än äro till
hela sin art och anläggning, präglas de
dock af ett gemensamt drag. Där går
igenom dem en viss försonlig stämning, där
finnes antydan till en mildare blick på
människorna och lifvet än hvad förut varit
fallet i författarens skrifter.

Johan Mortensen.

Mark Stern, Slätten. Stockholm. Wahlström &
Widstrand.

Maria Rieck-Müller, Fjällbyfolk. Bilder från öfre
Norrland. Stockholm. C. & E. Gernandt.

En bok från slättlandet, en från fjällen,
bägge skrifna af unga författarinnor, af hvilka
den ena redan hunnit med fyra volymer,
under det den andras namn nu för första
gången står tryckt på ett bokomslag.

Fullt mogen och färdig är dock hvarken
slätt- eller fjällboken; båda äro tämligen
ojämna våglinjer, med kraftiga och vackra
höjningar här och där, men också med
slappt nedsjunkande vågdalar däremellan.

Sådana äro i Maria Rieck-Müllers
Fjällbyfolk den tämligen torrt beskrifvande »En
begrafning», den konstladt humoristiska
»Pell Pers mor berättar», vissa en smula
sentimentala delar af den i öfrigt präktiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0541.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free