- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
496

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ur bokmarknaden - Af K. E. F.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

496

ur bokmarknaden.

»Tok-Johanna» samt skissen »Vid forsen»,
ett barn af Pelle Molins och Stig Stigsons
anda. Men för öfrigt har författarinnan
långt bättre än Stig Stigson undgått den
nära liggande faran att alltför troget vandra
i Pelle Molins fotspår. Hennes motiv äro
visserligen nära släkt med såväl hans som
andra folklifsskildrares, men hon har sett
dem med egna ögon och behandlar dem
vanligen fullt själfständigt och personligt.
Hon känner sitt fjällbyfolk och målar dem
som de gå och stå, utan någon utklädning
eller falsk idealisering; beundransvärd är i
synnerhet hennes förmåga att låta dem tala
— hon behärskar fullkomligt deras
landsmål, och hvad mer är, hon behärskar
deras enkla, litet skygga och torftiga sätt
att uttrycka sina tankar och känslor, äfven
de finaste och starkaste. Därför verka de
också alltid så äkta, så lefvande och tagna
på kornet — så som Pelle Molins
gestalter verkade, men icke alltid Stig Stigsons
furufolk» och »diktarflickor».

Och därför äro många af historierna i
denna nya norrlandsbok glansfulla, äkta
pärlor — så den spännande, djupt kända
»I obygden», den glittrande dikten^, om
»Erik Spelman», »En lapphistoria» — full
af ’tung och mäktig vildmarksstämning —
den nästan brutalt enkelt och »objektivt»
berättade »Hustrumord», den roliga
historien om »Jan Persa och hans framfärd». —

Mark Sterns berättelse Slätten är en
kärlekshistoria mellan en student och en
studentska mot bakgrunden af
Uppsalaslätten och det som en landsväg öfver
denna slätt enformiga studielifvet i den
gamla ungdomsstaden. Hjälten, Daniel
Hedman, är ett s. k. original — d. v. s.
motsatsen till en kopia, således- en
hederstitel; förf. uttrycker saken ej alldeles så,
men meningen är densamma •—. och anses
af några för en galning, af andra för ett
snille — eller åtminstone ett snillefrö —
och af åter andra för en snobb. Han är

i själfva verket något af allt detta, men
hvad snobberiet beträffar, är detta
medvetet — ett slags ironi, riktad både mot »de
andra» och mot honom själf. Han har
som skolpojke hyst en blyg gossekärlek till
en liten pensionsflicka, råkar henne åter i
Uppsala som studentska och fattar åter
eld, nu på allvar. Han ger henne allt
hvad han har att ge, allt sitt tanke- och
drömlif — och får i gengåfva en tacksam
vänskap, eller rättare en varm och trogen,
men könlös kamratkänsla — ty för henne
äro studierna allt, hon är en liten
samvetsgrann och medelmåttigt begåfvad
plikt-kvinna med det enda målet att så helt
som möjligt fylla sin lilla plats i samhället.
Detta räcker naturligtvis ej i längden för
honom, och så måste de skiljas och gå
hvar sin väg — hon vankar lugnt vidare
åt samma håll som förut, han viker tvärt
af åt ett nytt, ty »han hade kommit till
den vändpunkten i tillvaron, då den starke
vågar bränna allt han ägde en gång och
gå ut i världen på nytt, utan mer än
minnet, alltid, kvar af det förflutna» —
såsom bokens slutord kanske en grad för
högtidligt lyda.

Denna historia är raskt och trefligt
berättad, det susar en fläkt af ungdom genom
den, stundom väl vek och ofullgången, men
i allmänhet af en frisk ooh gladt käck
klang, Där finns både kvickhet och
känslighet, där finnas åtskilliga fint och lätt
tecknade skildringar af slätten och
staden, af deras lif och människor.
Isynnerhet äro de två unga, Daniel och Ina,
modellerade med schwung och glädje; man
känner strax igen dem, både den lilla
flitiga, allvarsamma studentskan och den
diktande »galningen — snillefröet —
snobben» — man undrar endast en smula
öfver, hvad det egentligen är hos henne
som väcker och håller vid lif denna hans
stora kärlek »kanske för alltid».

K. E. F.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0542.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free