- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
504

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Rättskänslan i våra dagars Frankrike och Dreyfus-affären. Af Carl G. Laurin. Med 15 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254

carl g. laurin.

till regeringens disposition stående vägar.
Man svarade honom då, »att högre
intressen hindrade användandet af vissa
medel, men att man skulle fortfara
med spaningarna (se generalprokurator
Manaus rapport), och detta löfte att
söka den verkligt skyldige var
anledningen till att Dreyfus trodde sig skola
bli fri »om två, tre år». Om detta löfte
var presidenten Faure underrättad, om
icke förr så åtminstone genom ett bref
från Dreyfus af 25 november 1897. Man
tviflade således i krigsdepartementet på
domens rättvisa, men högre skäl tvingade
staten att låta yxan gå. Dessa »högre
skäl» förekomma mycket ofta i
Dreyfus-affären.

Mercier blef de antisemitiska och
»fosterländska» tidningarnes hjälte. I
ett valupprop till det några veckor
efteråt skeende presidentvalet föreslogs
Mercier till president, bl. a. på grund af
att han uppträdt mot Dreyfus. För
sin del hade general Mercier helst velat
skjuta honom, hette det. Man kan af
detta förstå, med hvilken energi han dref
spaningarne efter den verkligt skyldige.

Hvart skulle nu förrädaren skickas?
Folket rasade öfver att ej få se hans blod.
Deportation var nog bra, men något
raffineradt grymt måste hittas’på. Man
beslöt sig för Djäfvulsön utanför Cayenne
i Sydamerika som deportationsplats och
införande af ett särskildt pinsamt sätt
för Dreyfus’ behandling. Den 5 januari
1895 degraderades kapten Dreyfus på
Marsfältet. Med hög röst förkunnade
general Darras inför fronten: »Alfred
Dreyfus, Ni är ovärdig att bära vapen,
i franska folkets namn degraderar jag
Eder». Exkaptenen ropade med våldsam
kraft: »Vid min hustrus och mina barns
hufvud svär jag, att jag är oskyldig.
Lefve Frankrike!» Nu bröts värjan
sönder, knappar och galoner rycktes af
uniformen, och han fördes förbi trupperna

och massan, hvars »till döden, till döden»
afbröts af ett och annat hatfullt
»förrädare» och »Judas», framkastadt af
militären. Mången fick dock en tviflets
tagg i sitt hjärta. Fängelsedirektören
major Forzinetti gick, öfvertygad om
Dreyfus’ oskuld, fram och tryckte hans hand.

Dreyfus fördes nu till la Rochelle,
där den mest »fosterländska» delen af
befolkningen under ropet »slå ihjäl
honom» med käppar störtade sig öfver
fången. Slutligen kom han till den lilla
sydamerikanska ön, där han, som nämndt,
underkastades en exceptionel behandling,
ty »juden» skulle knäckas. Han fick ej
tala med sina vaktare, tilläts ej, som
andra deporterade, att ha sin maka hos
sig, fick slutligen sina bref till hemmet
i afskrift och stympade framlämnade och
fick då och då en obehaglig hälsning
från sitt folk genom telegrafkabeln,
såsom då han, sedan han vistats ett par
år på ön, fick ett falskt telegram om sin
hustrus nedkomst.* En gång kom till
generalstaben ett groft förfalskadt bref,
adresseradt till Dreyfus. Med bläck, som
vid uppvärmning blir tydligt, hade
förfal-skaren skrifvit några ord, som skulle tyda på
en hemlig förbindelse mellan Dreyfus och
Frankrike.

Ur fångens sargade hjärta stego
böner, nedkastade i feber på papperet.
An bad han sin chef general Boisdeffre
om hjälp — Boisdeffre, som undertecknat
det papper, hvilket bevisade, att
Dreyfus ej famnat skrifva bordereauns »jag
skall resa till manövrerna», det papper
som Dreyfus, trots sin bön, ej kunnat få
visa sina domare. An kastade han sin
olycka för Faures fötter, han som visste,
att man lofvat söka efter den verkligt
skyldige. »Herr president! Tillåt mig att
ännu en gång få hänskjuta min sak till
Er höga rättvisa och kasta till Edra föt-

* Enligt uppgift af M. Mathieu Dreyfus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:43:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0554.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free