Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Från Viktor Rydbergs diktarverkstad. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från viktor rydbergs diktarverkstad.
SIP
nat poem, Drömlif. Då denna
omgestaltning är för Rydberg rätt
egendomlig, må vi dröja något närmare vid dessa
dikter.
I »Flora» lyder poemet sålunda:
TVÅ I SADELN.
Är det trånande stjärnors återsken
eller skimmer af anande kärleks fröjd,
är det trotsande harm eller skuggor allen’
ifrån jagande molnen i himmelens höjd,
som jag ser på din panna, min fångade skatt?
Lika godt! Tryck dig hårdt till röfvarens bröst,
medan eldige springarn i höstlig natt
ilar lustigt framåt vid min manande röst.
In i hviskande skog står mitt härliga slott:
det har flöjlar, som gnissla på mossiga torn,
på dess borggård trifs tistel hos svampar godt,
och förrostadt sen sekler är väktarens horn.
Hur det suckar i hvalfven vid enslingens fjät!
Tomhet stirrar ur fönstren ; kring bågar och tak
klättrar murgrön djärft; sina klibbiga nät
binda spindlarne ostördt i tysta gemak.
Ah, du fruktar väl ej för en boning som den?
Och du darrar väl ej för dess dystra rnystér?
Redan länge du bott som en borgfru, min vän,
i ett hjärta, som sköfladt af tiderna är;
när jag kom till mig själf och när stormen teg,
har från finnarne vinkat din älskliga bild,
har iag hört i dess remnade hvalf dina steg,
i dess brustna arkader din stämma så mild.
Djärfs du fästa din julle vid stormpröfvad stäf,
som är timrad till kamp i bränningars larm?
Vill du inslå din lifstråd i nattsvart väf?
Vill till örngått du välja en biltog barm?
Vill hon blanda sig, källans lugna våg,
med en brusande bölja i strandlös sjö?
Säg mig, dufva så tam, om det lyster din håg
med en vilddufva bygga och lefva och dö?
Snart jag leder dig in i min riddaresal,
prydd med jaktens troféer och rostiga svärd,
att på kuddar af purpur i runhöljd pokal
dricka tvemännings nektar vid flammande härd,
tills din sväfvande tanke är vaggad i hamn,
och med halfsluten blick, i sömndrucken frid,
du förgäter din moder i älskarens famn
och du vyssjas i ro under vindarnas strid.
Men när morgonen randas på jägaretåg
skall du följa mig ut öfver daggiga berg,
du skall segla med mig genom insjöns våg,
när hon hvälfver i fullmånens blodiga färg.
Du är min, stackars barn, om du möter med
mod
eller möter ditt öde med klagan och gråt . . .
Ha, ditt svar var en kyss . . . Du min
springare god,
• du min krusmanomfladdrade Roland, framåt!
Denna dikt, ett alster af svärmisk
erotik, med tillsats af vild romantik, skulle
i tidernas lopp omdanas till ett poem af
helt annan innebörd, till uttryck för
Rydbergs evighetsträngtan och
personlighetsfilosofi.
I ett bref till en litterär vän (B.
Schöldström) skrifver Rydberg 1876:
»En annan af spillrorna i Flora (—
den första var Korsaren —) har jag i
dessa dagar omarbetat och du är
sannolikt den ende, som skall igenkänna det
stycket i dess nya skepnad, som i själfva
verket är dess äldsta och ursprungliga
till tanken, om än ej till utförandet.»
Detta stämmer med hvad Viktor
Rydberg muntligen yttrat, att han redan i
den första versionen velat ha fram det
senare utvecklade motivet.
Den dikt han i brefvet 1876 åsyftar
är det djupsinniga poemet »Drömlif», som
först offentliggjordes i »Nu» 1877 och
som intogs i diktsamlingen 1882.
Likheterna i det yttre äro påtagliga.
Man jämföre t. ex. andra strofen i den
nyss anförda dikten med motsvarande i
»Drömlif»:
Djupt där inne i hviskande skog är ett slott.
Mellan remnade vallar och mossiga torn
trifvas rosor och vallmo med tistlarne godt,
och förrostadt. se’n sekler är väktarens horn.
Öfver fönster, där spindeln har bundit sitt nät,
klänger murgrön kring bågar, pilastrar och tak,
och din aning kan lyss till minuternas fjät
i de skymnande hvalf, i de tysta gemak.
Eller än bättre femte strofen i »Två i
sadeln» med den snarlika och dock så
olika fjärde i »Drömlif»:
Jag skall föra dig in i min riddaresal,
hvarest Saga oss väntar vid flammande härd
och till välkomst dig räcker en runhöljd pokal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
