Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur Cyrano de Bergerac. Heroisk komedi i fem akter af Edmond Rostand. Af Harald Molander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur cyrano de bergerac.
525
ROXANE,
som ämnat stäjzga fönstret, dröjer.
Ah — inte illa!
CHRISTIAN.
Hör, och sedan ma ni döma!
En växande amour uti mitt hjärtas gömma
jag vaggar ångestfullt. . . och fostrar ömt. . . och
när.
Den grymme pilten tror . .. han har sin vagga där.
ROXANE.
Ah — bättre!
Hon kommer ut på balkongen.
Nå, men om den grymme pilten kväfves
i vaggan — finner väl ert hjärta ro?
CHRISTIAN.
Förgäfves!
Jag vill ej mord begå . . . och kan ej utom dess —
den lille pilten är . . . en riktig Hercules.
ROXANE.
Det tar sig! — När ni nyss ej täcktes att orera —
.•säg var det stolthet, var det tvekan?
CHRISTIAN.
Bådadera . . .
Men lille Hercules har döpt. . .
CYRANO,
rättar.
. . . har drä pt. ..
CHRISTIAN,
rättar sig högt.
. . . dräpt.. .
CYRANO,
hviskar.
ROXANE,
som intet märkt.
Ni talar inte dumt,
men tveksamt. . . famlande . . . Hvarför?
CYRANO,
halft hviskande, liksom förut Christian.
Det är så skumt,
att orden trefva fram på vägen till ert öra.
ROXANE.
Men mina hitta strax.
CYRANO.
Det låter nog sig göra,
ty era ord, de gå direkt till hjärtat ner,
men mina nödgas ju att klättra upp till er.
Jag smyger ett dit upp, när ni blott kastar hit ett —
mitt hjärta är så stort, ert öra är så litet.
ROXANE.
De klättra bättre nu, jag börjar märka det.
CYRANO.
Ja, öfning, som ni vet, ger alltid färdighet.
Ja.
CHRISTIAN,
fortsätter efter Cyranos diktamen.
„ .. den paddan Stolthet och . .. den ormen Tvekan...
ROXANE,
lutad öfver balkongräcket.
Bra!
Men hvarför stammar ni? Det låter, som ni haft en
attack af gikt, min vän, uti inbillningskraften.
CYRANO,
drar hastigt Christian under balkongen och
intager hans plats.
Tyst du — det här blir svårt!
ROXANE.
Står jag för högt?
CYRANO.
Så högt, att om ett ord ni fäller,
ett hårdt, som hjärtat når och slår, mitt lif det gäller.
ROXANE.
Jag kommer ner.
CYRANO,
ifrigt.
Nej, nej!
ROXANE.
Stig upp, där står en bänk.
CYRANO,
drar sig f örskräckt tillbaka i mörkret.
Nej!
ROXANE.
Hvarför — nej ?
CYRANO,
allt mer upprörd.
Roxane, oss bjuds en sällsynt skänk:
en känslors herdestund, en tankars mötestimma,
då ögonen ej se men själarna förnimma.
Min kappas svarthet blott, en skymning lik, ni ser,
er klädnings hvithet, lik en gryning, jag — ej mer.
Jag är en skugga blott, och ni är blott en strimma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
